03 december 2009

Dumt huvud, lidande kropp

Mot bättre vetande satte jag mig på cykeln idag för att cykla hem från skolan. Just innan jag satte mig på cykeln hade jag skrapat bort isslask och innan dess hade jag nästan druttat på rumpan när jag klev ut från A-huset.

Nå jag cyklade ner för Märkesbacken, allt gick bra. Jag tog mig mot rödljuset bredvid McD, allt gick bra, fick till och med grönt ljus så fort jag kommer. Tog mig upp för backen, fortfarande gick allt bra. Fortsatte rakt fram och det gick bra.

Sen skulle jag svänga upp på trottoaren. Då gick det plötsligt inte lika bra längre och innan jag visste ordet av låg jag på backen. Fast "innan jag visste ordet av" är inte riktigt sant. Jag hann med att tänka "Det här kommer nog inte gå" innan jag svängde och jag hann släppa taget om styret och nästan sätta ner foten på marken innan jag låg med cykeln över mig. Jag skrattade så där som man gör när man vurpar och svor för mig själv.

En kvinna i en röd bil stannade och frågade om det hade gått bra. Det fick mig att må bra, även om det hade gått bra. Det kändes juligt på något konstigt vis medan det bultade i mitt lår och sved i min hand.

Nu är det på väg att bli blåmärke, men alla kläder höll...och all hud också!

/Elin

2 kommentarer:

  1. Neej. Mår du bra? Jag tycker det är läskigt att cykla när det är halt. Jag tycker också att det är läskigt att cykla över spårvagnsspår. Det är så lätt att fastna o välta...

    SvaraRadera
  2. Vilken tur du! Byxor läker så dåligt..

    SvaraRadera