Jobbar som sagt lite till och från på Apoteket Lejonet i Luleå i sommar. Rycker in, hjälper till, plockar varor och dumler åt kunderna så där som man ska göra när man är en duktig och serviceinriktad människa. En hel del rutiner har ändrats sen jag arbetade på apoteket sist, men det mesta är det samma (och jag är som sagt inte ledsen för att jag inte behöver packa upp de receptbelagda läkemedlen) även fast det inte är samma apotek; Lejon är lite hårdare än Laxar och Lavskrikor.
Jag är tacksam över att jag har ett arbete där jag måste duscha innan jag far till jobbet och inte efter att jag varit där, det är ett av mina få krav för framtida arbeten faktiskt. Det och att det finns gratis kaffe i fikarummet, även detta uppfylls av apoteket.
Det har gått fort att ledsna på samma saker som jag var less på då jag slutade jobba sist. Främst av dessa saker är kunder som säger idiotiska saker rörande kortläsaren. Sist jag arbetade fanns det bara magnetremsa och varje gång någon kund drog så var de tvungna att säga "Det är olika överallt!" eller dyl. Ofta så spelade jag med och sa att när jag blev uppfinnare skulle jag göra en som kunde läsa åt båda hållen...emellanåt ville jag dock skrika till dem "Det finns bara två sätt! Det kan inte vara olika överallt eftersom fler än två ställen har kortläsare!", men det gjorde jag ju så klart aldrig. Nu, till min fröjd och glädje, finns det ett tredje alternativ. Det heter "chip", eller som män i 35+-ålder säger "chips". Användandet (eller icke-användandet) av chip är visserligen också något som är "olika på alla ställen". Men jag ler och jag är glad och jag ber dem att försöka igen efter att de dragit ut kortet för tidigt (dra aldrig ut kortet innan det står att ni får!) och springer efter dem när de glömt kortet i maskinen.
Jag sökte igenom mina dagböcker från juli 2005 och framåt (efter att jag kommit in i Linköping) och hittade de här två beskrivningarna av mina första dagar på respektive apotek i Boden sommaren 2006. Tänkte att ni kanske (inte) skulle tycka det var roligt!
Apoteket Lavskrikan dag 1
Lör 10 jun 2006 19:25 (Uppdaterad Lör 10 jun 2006 19:32)
Utbildning & Jobb
Så där ja, nu har jga avverkat min första lördag på Lavskrikan för i år. Mina fötter är trötta och mitt huvud ännu tröttare. Det är jobbigt att springa runt i flera timmar och se glad ut medan man egentligen är ganska less på det man gör.
Alltid när jag är på jobbet kommer jag på en hel rada med saker som skulle passa sig så bra att skriva, mest troligt är det bara något för att underhålla mig för ett ögonblick för jag kommer aldrig ihåg det längre än några sekunder. Nu ska jag i alla fall försöka beskriva vad som försegått i mitt huvud idag.
Det var jag, Inga och Ulla som jobbade idag (jo jag vet, det låter asroligt, men tanterna är skojigare än man tror). Vi hade fullt upp hela tiden och det var så många recipi att jag fick sköta egenvård och varor nästan själv. Det tog tid! Tre minuter i slut lyffte jag upp de fem Lamicilen längst ner i den gröna KD lådan och ropade: "Sista varan!" vilket resluterade i tamt berömm från Ulla.
Jag avskyr TAMRO förresten. Visserligen är KD väldigt oorganiserade och packar backar som om de stod och kastade i varorna från fyra meters håll och blandar ut knarket med de andra läkemedlerna, men TAMRO har ju så jäkla mycket varor att det liksom aldrig tar slut. Det bara växer och växer och blir mer och mer och mer...nej ni förstår ju själva att det inte är sant, men ibland känns det liksom som att man aldrig kommer framåt när man arbetar med dem.
Jag har inte jobbat på apoteket sen i augusti förra året, och när jag då slutade hade det där varit mitt liv i fyra år. Fyra år som förändrat mitt liv ganska rejält på egentligen bara positiva sätt, inte är det då konstigt att jag faktiskt saknat tanterna och kunderna på apoteket? Till och med de monotona arbetsuppgifterna har jag saknat. Sånt är förståligt, men när man inser att man saknat Zocord, Vagifem, Zoloft, Singulairis och så vidare och så vidare (om vi ska citera Yuka, vilket jag egentligen tycker man ska unvika så mycket osm möjligt) då vet man att det gått lite för långt.
Dagens funderingar (som ni nog inte kommer förstå):
- Om saker är så ovanliga att de ligger i lådorna 00 och 000 så kan man väl lika gärna ta bort dem från lagret.
- Jag måste fått behandlingen av läkemedel utan lagerplats om bakfoten.
- Vad har tandborstarna för beställningspunkt?
- Hur jävla fräcka blir kunderna?
- Hur lång är min rast? och varför tvingas jag att ta den?
- "Rester" är det seriöst sämsta namnet jag hört på "beställda varor".
När jag vandrade mer i Minnenas arbetsuppgifter och läkemedel kunde jag inte låta bli att dra paralellen Yasmin = ont i knäna. Vilket kom av att de alltid kom i flerpack och att Y kom väldigt långt ner i alfabetet och lådraden. Yasmin, Viagra och Zoloft. P-piller, potensstimulerande och antidepresivt. Passande faktiskt.
När jag började jobba i nian sa pappa två saker åt mig: Ställ alltid upp och upp på tårna! Det betydde att jag skulle vara uppmärksam, hålla koll på allting och ta på mig allt som jag hade möjlighet att klara av, vara tillmötesgående och trevlig, allert och inte säga nej till någon uppgift som lades på mig.
Det här försökte jag efterleva länge, efter några år började jag slöa med den allerta biten och ignorerade ibland med flit saker som jag kunde gjort. Händerna i fickorna händer nu och då. Resten sitter dock kvar, jag säger aldrig nej och försöker hinna med så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Det är därför Inga måste tvinga iväg mig på fika varje gång. Idag vände jag mig om för att gå från maghyllan tillbaka till berget av TAMRO-backar när jag ser Inga vinka med båda armarna och mima: ELIN, FIKA NU!
Vad kan en stackars sommarjobbare göra liksom? ;)
Något jag älskar med att jobbat på apoteket är att det är sällan det går en dag förbi utan att man träffar någon som man känner, kanske beror det på Boden eller så beror det på att alla går på apoteket nån gång (Hurra för monopol :P).
Idag var den första Roland, vår f.d. församlingspräst. Han är skitcool och lever om som jag vet inte vad på golfbanan. Sen har han också fått för sig att jag ska bli läkare. Han sa mig efter att jag tagit studenten att jag skulle fundera på läkaryrket för att jag tydligen var så bra med människor. Sen efter att jag valt vad jag skulle göra och berättade det för honom sa han att jag kunde ju alltid läsa till läkare senare.
I påskas sa han "...och du läste läkare va?" och så fick jag förklara att så var det ju inte alls och att det bara var han som tyckte att jag skulle läsa till läkare. Då skrattade han bara och kramade om mig. Idag när han frågade vad jag gjorde ("Jag har läst japanska") och vad jag skulle göra nästa år ("Det blir att stanna i Linköping och läsa civilingenjör") sa han förvånat "Skulle du inte bli läkare?"
Då var det svårt att inte le på insidan och istället för att svara emot igen svarade jag bara att mina betyg inte var tillräckligt bra för att komma in där. Lilla söta Roland...Sävast saknar dig.
Sen mötte jag Jeanette och Margareta där också. Två trevliga kvinnor där jag tycker bättre om den första än den andra. Jeanette är en människa som har följt mig sen jag var 6 år, men som nu mer inte känns som om hon är ett helt liv äldre än mig (hennes yngsta son är ett år äldre än mig...tror jag). Hon är en riktig vän smatidigt som hon är den här källan av vishet och godhet som många vuxna man hade att göra med när man var barn tenderar att bli.
Bananer, i pyjamas de kommer två och två.
Bananer, i pyjamas de jagar björnar små
för de vill så gärna kramas vilket fasligt sjå.
I've been so many places
I've seen so many faces
But nothing compares
To these blue and yellow purple pills
/Elin
Apoteket Laxen dag 1
Ons 21 jun 2006 17:57
Utbildning & Jobb
Så, då har man gjort första dagen på Laxen också. Vilken enorm skillnad det är på fågeln och fisken. På något sätt kan jag nu förstå varför alla gnäller så på laxarna, för ja...kundfokus är kanske inte deras främsta sysselsättning.
Sen, hur lyckas man ha så mycket varor kvar från igår? Jag lyckades få bort 1½ dags varor på fem timmar. Jag förstår inte. Uppskattad var man i alla fall, och skäll av kunderna fick man. Skit ner er allihopa! Faktiskt! Det är inte mitt fel, så skäll på någon annan va? Framförallt så kan jag inte göra ett jävla dugg åt priserna! Det är inte så vi har någon konkurenskraft mellan apoteken, så det ligger inte på oss att sänka dem! Skriv och klaga till Astra istället era gnälla skitar!
Även idag blev det en liten lista hihi. Det var så kul sist så....Här är min lista över skitjobba läkemedel! *låter som Knatten i Knappnytt*
- Trombyl
- Nikotintuggumin
- Nässpray
- Insulin i alla färger och former
- Proaxen
- Orudis
- Vagifem
- Isosorbidmononitrat
- Laktulos
Säg till om ni vill veta varför. Nu ska jag sova!
/Elin
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar