Echo Chamber

Nu sitter jag halvnaken under en fleecefilt i ett övermöblerat rum på Sävastön. Det är så larvigt att det är så trångt på saker här inne (minst två möbler för mycket här inne just nu) och alla andra smårum som finns i huset eftersom det är tomt i resten av huset. På personer, på möbler, på allt. Dumma renovering!

Min familj är på Kreta och kommer hem först i morgon (oplanerat av dem!) och om jag inte vetat att det skulle vara tomt hade jag nog trott att det varit tjuvar i farten! Tills jag tittat i mitt eget rum vill säga. Det är jättetråkigt att vara hemma just nu, jag kan knappt vara i huset, någonstans. För antingen finns det för mycket möbler eller för lite möbler i rummen. Med kanske undantag för köket...där finns bara en sofflikdel.

Elina var söt och hämtade mig från Kallax och utforskade det nya köket med mig. Läskigt att ha det omgjort efter 19 år...hur ska man någonsin hitta något? Framförallt jag som nästan aldrig är hemma nu för tiden. Tss, hur tänkte de?

Nyckeln som lämnats åt mig (och diverse grannar) visade sig vara inlåst i ett skåp som jag inte kan komma in i. Smart mamma och pappa, smart! Tur att vi har grannar!

Men så var Japan äntligen klart för den här gången! Kikade en extra gång så att inte Pernilla, Lam och Cedric stod där med en välkommen hem-skylt på Arlanda den här gången när jag gick av planet. I ärlighetens namn hade jag blivit mycket mer överraskad igår än jag blev förra året. Det enda som blev sammasammalika från förra gången var att Basel körde ut och träffade mig på hotellet där jag sov en natt. Mycket uppskattat med sällskapet!

Nu ska jag plugga på kökslådor!

/Elin