Ett lila nitarmband

Jag rensade ut en sekretär här hemma idag. Sen högstadiet har den hyst mina kläder och mitt skräp. Biobiljetter, snäckskal, billiga smycken, sudd, gratulationskort, foton, uttorkade pennor, adressböcker, söta skålar, nyckelringar, klistermärken och mycket annat.

En av lådorna har varit en riktig minneslåda och innehöll massor med saker som jag ansåg det värt att spara från min högstadie- och gymnasietid. Tyvärr kom jag inte ihåg vad de mesta symboliserade och då hamnade de i papperskorgen, för minnen utan mening är egentligen bara skräp.

I den lådan låg två pärlarmband, ett lila och ett vitt. Färgerna betydde något kommer jag ihåg, men vad de betydde vet jag inte. För mig betydde de nämligen något helt annat, för mig var det ett försök att passa in lite mer. De är fula och plastiga och hur jag än försöker så kan jag inte komma på om jag någonsin hade de på mig eller om andra tjejer hade såna på sig heller, men jag blev påmind av känslan kval och rädsla för att göra fel, vara fel, välja fel.

Jag köpte dem på högstadiet, på någon marknad. På någon annan marknad köpte jag ett nitarmband. Ett lila nitarmbad. För alla andra hade nitbälten och nitarmband och annat. I olika pastellfärger, inte i svart, inte goth...men nitar. Det skulle vara hårt, det skulle vara...jag vet inte vad, men vad det än var så var det inte jag. Jag köpte lite, hade de väl på mig ibland men trodde inte på det, kände mig bara fånig och trodde att alla ansåg att jag inte kunde bära upp det. Ett lila nitarmnand har aldrig passat mig, kommer nog aldrig att passa mig.

Det gick inte att passa in. Det gick inte. Halvhjärtat köpte jag de där armbanden, halvhjärtat hade jag på mig dem och helhjärtat mådde jag dåligt.

Jag tog på mig alla tre armbanden och gick omkring med dem på mig nån timme. Jag vill inte kasta bort dem, jag vill spara känslan av högstadiet för att veta var jag är nu, hur mycket bättre jag mår nu. Nu kan jag ha på mig vad jag vill och bära upp det. Nu väljer jag aldrig att ha något för att andra vill att jag ska ha det eller för att andra har det. Jag sparar armbanden för att komma ihåg hur långt jag har kommit.

/Elin