
Vi fick varsin diskett från skolan på mellanstadiet för att vi skulle kunna spara våra word-dokument och sakerna vi lyckades hitta på internet. Sen fick vi en till när vi fick när jag gick högstadiet, inte för jag behövde den egentligen, hela familjen Essners hus svämmade över av disketter vid det här laget. 3½", A-enheten. Brukade det inte stå så? Diskett A 3.5? Jag brukar fundera på var B-enheten tog vägen, där mellan disketten jag sparade clip-art bilder på och hårddisken jag laddade ner musik med KaZaA till.
Det var länge sedan jag ens såg en dator med diskettenhet nu, så jag hoppas att jag inte har något viktigt sparat på någon någonstans. Disketterna spelade ut sin roll mycket fortare än vad VHS-banden gjorde. Eventuellt överallt förutom i kursen för industriell marknadsanalys där både laborationshandledningar och kursboken hänvisar till att saker kan sparas och skickas med hjälp av disketter (inte ett ord nämns om skivor eller usb-minnen).
Boken är ny, skriven på 2000-talet och redan uppdaterad någon gång. Detaljen med disketter verkar inte viktig nog att ändra och boken verkar ha så pass högt anseende (och så är den på svenska) att det lär dröja innan den byts ut. Så jag undrar, när kommer de första studenterna komma till universitetet som aldrig använt en diskett? Hur lång tid dröjer det innan de inte ens vet vad en diskett är?
Vet barn idag varför man ska trycka på en liten blåaktig ruta med något vitt på när man vill spara sina dokument? Det känns som om pedagogiken har försvunnit. Å andra sidan kanske pedagogiken inte behövs längre, bildvisulationen kanske bara behövdes för de stackare som behövde lära sig datorer när de började ta över världen.

/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar