Jag gör så mycket roligare saker än att skriva blogg just nu...jag läser boken om Anckarström, utforskar Stockholm i slutet på 1700-talet, förundras över att borgmästar Munthe funnits på riktigt (hans son hette Karl) och att sången var en nidvisa skriven av hattpartiet i slutet av frihetstiden (hattpartiets ene ledare under Gustav III:s tid hette förresten Axel von Fersen d.ä., pappa till Axel von Fersen d.y.) och söker i mina gamla tidningar efter samma saker som Brunner skriver om i sin bok.
Trots det borde jag nog skriva några rader, för igår sparade jag nämligen in en resa till Kina. Egentligen inte, muren står ju fortfarande där och väntar på att jag ska besöka den. Tar jag mig till Kina (jag och Elina har planer på att göra det innan 50...) så lär det bli ett besök till Xian ändå...även om jag kikat lite på deras huvudattraktion redan nu.
Terrakotta armén, det enade Kinas förste kejsares armé av lerjättar, har varit på besök i Stockholm sedan augusti. Utan att någon av mina stockholmare har varit medveten om det, FY SKÄMS. Vad är vitsen med att bo där om man inte bryr sig om när världsarv kommer på besök?
Nio stycken av de stora soldaterna var där. Nio kineser i lera stod där i glasmontrar i en gruva/grotta/håla under Östasiatiska museet i Stockholm. Tysta, bastanta, allvarliga. Väntande på att kejsaren ska ge dem en order. Antagligen större än de största kineserna på den tiden, lite över svensk medellängd idag. De är redo, de har varit redo i över 2000 år. Under jorden. Fram till 1970-talet. En gång i tiden (för 2000 år sedan och fram till dess de stötte på syre igen) var de målade i vackra färger, det finns fotografier på dem just som de grävts fram. Syret tar bort färgen, långsamt bryter den ner statyerna.
Trots det borde jag nog skriva några rader, för igår sparade jag nämligen in en resa till Kina. Egentligen inte, muren står ju fortfarande där och väntar på att jag ska besöka den. Tar jag mig till Kina (jag och Elina har planer på att göra det innan 50...) så lär det bli ett besök till Xian ändå...även om jag kikat lite på deras huvudattraktion redan nu.
Terrakotta armén, det enade Kinas förste kejsares armé av lerjättar, har varit på besök i Stockholm sedan augusti. Utan att någon av mina stockholmare har varit medveten om det, FY SKÄMS. Vad är vitsen med att bo där om man inte bryr sig om när världsarv kommer på besök?
Nio stycken av de stora soldaterna var där. Nio kineser i lera stod där i glasmontrar i en gruva/grotta/håla under Östasiatiska museet i Stockholm. Tysta, bastanta, allvarliga. Väntande på att kejsaren ska ge dem en order. Antagligen större än de största kineserna på den tiden, lite över svensk medellängd idag. De är redo, de har varit redo i över 2000 år. Under jorden. Fram till 1970-talet. En gång i tiden (för 2000 år sedan och fram till dess de stötte på syre igen) var de målade i vackra färger, det finns fotografier på dem just som de grävts fram. Syret tar bort färgen, långsamt bryter den ner statyerna.
Officer
Körsven (alternativt "Han som skakar fienden som varit olydig")
Every body was Kung-fu fighting Många tror att alla dessa statyer är unika, att det inte finns två som är likadana, but sorry to disappoint you det är de inte. Kinesernas massproduktion startade för över 2200 år sedan. Det fanns ett visst antal huvudet, ett visst antal överkroppar, ett visst antal underkroppar osv osv och sen sattes de ihop för att skapa en stor mångfald av olika statyer.
Kommande kejsare var inte lika extravaganta i sina begravningar eller bara inte lika paranoida när det kom till efter-döds-attacker. Sen kan det vara för att de också såg de stora terrakottasoldaterna som en anledning till den förste kejsarens fall och de inte ville göra samma misstag själva.
Lite paranoida må de ändå ha varit då de gjorde små terrakotta arméer som ser ut som leksaker i jämförelser med vad den förste kejsaren gjorde.
Kommande kejsare var inte lika extravaganta i sina begravningar eller bara inte lika paranoida när det kom till efter-döds-attacker. Sen kan det vara för att de också såg de stora terrakottasoldaterna som en anledning till den förste kejsarens fall och de inte ville göra samma misstag själva.
Lite paranoida må de ändå ha varit då de gjorde små terrakotta arméer som ser ut som leksaker i jämförelser med vad den förste kejsaren gjorde.
Samtliga kejsare nöjde sig dock inte med soldater utan hade med sig hundar, hästar, fåglar, tjänsteflickor och allt annat man kunde tänka sig för efterlivet.
Sist en bild på slottet sett från Skeppsholmen. Den är ganska vacker vår huvudstad...och att tänka på stadsdelarna i form av kanji är fruktansvärt roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar