Nersvärtande historia

Jag fick två biografier om livsöden från slutet av 1700-talet i julklapp, Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette och Anckarström och kungamordet. Eftersom jag tror mig veta det mesta om Axels och drottningens relation (och jag för stunden är rätt less på kärlekshistorier) valde jag att börja med Anckarström.

Jag har inte kommit så lång ännu, kungamördaren (som författaren kallar honom redan från födseln) är bara 10 år än så länge så jag kan inte ge något omdöme, men ser ni hur mina fingrar ser ut? De är alldeles svarta. Väldigt symboliskt.

Bokeländet färgar av sig!

Det är rätt kul till en början. Författaren, Ernst Brunner, har sagt i intervjuer att eftervärldens bild Anckarström till stor del är formad av hans styvfar Gjörwell och att ingen har försökt ge en annan blid av kungamördaren sen 1790-talet, direkt efter mordet. Brunner hävdar att Anckarström smutskastades av sin samtid (framförallt av sin styvfar), vilket väl är naturligt efter att man har mördat stadsöverhuvudet?, men att ingen sedan har försökt se förbi den beskrivningen som 1700-talets version av Aftonbladet.se spred.

Så haha, boken om den smutskastade kungamördaren svärtar ner mina fingrar. Så poetiskt, så symboliskt. Så omöjligt att tvätta bort! Precis som ett dåligt rykte. Förbannade bok!

Nå, jag kan alltid säga att jag blivit tagen av polisen och de tvingat mig lämna fingeravtryck. Antingen det eller förklara min förkärlek till saker som hände för länge sedan, beroende på situation väljer jag nog olika förklaringar.

/Elin