Jag såg på SvD.se att svenska folket är dumma i huvudet. Visst kan jag förstå om man är orolig för en härdsmälta i Japan, men bara på en stackars-alla-japaner-nivå. Om man inte har familj eller vänner i Soluppgångens land, då kan jag förstå oron som en annan, mer riktig. Personligen har jag bekanta där borta, men jag är mest oroad över landet. Japan. All god mat, alla ställen jag faktiskt tyckte om, stämningen, folket som grupp...Det låter kanske märkligt, men så känns det.
När jag var bara några celler gammal hände något fruktansvärt i Tjernobyl och resultatet blev kalvar med två huvuden och under en viss period kunde skulle man låta bli att äta svamp och renkött. Enligt wikipedia ökade svenskarnas stråldos från 4 mSv till 4,01 mSv. Kommer man över 50 mSv är det dåligt (Sv utläses Sievert och är SI-enhet för effektiv dos).
En av anledningarna till att jag läste Natur på gymnasiet var visserligen att jag tyckte att geografi var tråkigt, men en annan väldigt viktigt del i det valet var att jag tyckte matematik var roligt. Så trots bristande geografiintresse känner jag mig rätt säker när jag säger: Japan ligger väldigt mycket längre från Sverige än Tjernobyl gör.
...fast det är klart, jordbävningen flyttade ju Japan lite närmare Europa.
Nu är frågan: tror svenskarna att det som händer i Fukushima kommer att påverka dem rent strålningsmässigt eller har de fått för sig att bara för att det här kärnkraftverket krackilerar så kommer alla kärnkraftverk i hela världen att göra det?
Jag vet inte vilket jag hoppas mest på.
Folk pratar om att vi måste ta bort alla kärnkraftverk. Helst före tsunamin slog in över Japan. Igår såg jag protester på Plattan, Atomkraft - Nej tack. Det som händer i Japan kan hända i Oskarshamn och Barsebäck. När som helst. Så snart Sverige drabbas av en jordbävning med magnitud kring 9, med efterföljande tsunami.
När som helst med andra ord...eller hur...skulle det hända i Sverige skulle vi ha haft större problem tidigare. Till skillnad från Japan är vårt land inte byggt för att klara ens en liten jordbävning (och varifrån skulle Östersjön lyckas ansamla en stor nog tsunami...?), men vårt största problem jämfört med Japan skulle vara en totalt handfallen befolkning som inte visste vad den skulle göra. Varken under eller efter ett skalv. Antagligen skulle vi inte ens märka av vad som hände vid kärnkraftverken förrän det var alldeles för sent.
Kärnkraft påstås ofta vara hälsofarlig, ibland till och med dödlig. Det är aldrig någon som säger såna saker om vattenkraft. Vattenkraft är bra och säkert, både när det kommer till miljö och när det kommer till att vara leverantör.
Då brukar jag tänka på när dammen skulle brista. Inga jodtabletter i världen skulle kunna rädda oss skolbarn mitt i Lule älven om dammen brast. Fast...det sa ju inte fröken Anita. Jag gick på lågstadiet och förstod inte ens att det fanns en risk för detta. Att en damm skulle brista och att allt skulle läggas under vatten. Vi ställde barnsliga frågor om ifall pengarna skulle rosta när vattnet kom eller vad som skulle hända med kaninerna (pengarna skulle inte rosta och kaniner kunde simma för den som undrade).
Dammen brast inte. Den lagades och vi behövde inte ens övningsevakuera som barnen på mammas skola. Livet fortsatte och det dröjde många år innan jag insåg varför vi överhuvudtaget pratat om det där den där eftermiddagen i mitten på 90-talet.
Så vi stänger alla kärnkraftverk och äter upp all jod i hela världen, kan vi inte se över hur säkra våra säkra energikällor är? Det vore ju synd att bli utan både el och jod för att Fukushima har det lite jobbigt just nu.
/Elin
När jag var bara några celler gammal hände något fruktansvärt i Tjernobyl och resultatet blev kalvar med två huvuden och under en viss period kunde skulle man låta bli att äta svamp och renkött. Enligt wikipedia ökade svenskarnas stråldos från 4 mSv till 4,01 mSv. Kommer man över 50 mSv är det dåligt (Sv utläses Sievert och är SI-enhet för effektiv dos).
En av anledningarna till att jag läste Natur på gymnasiet var visserligen att jag tyckte att geografi var tråkigt, men en annan väldigt viktigt del i det valet var att jag tyckte matematik var roligt. Så trots bristande geografiintresse känner jag mig rätt säker när jag säger: Japan ligger väldigt mycket längre från Sverige än Tjernobyl gör.
...fast det är klart, jordbävningen flyttade ju Japan lite närmare Europa.
Nu är frågan: tror svenskarna att det som händer i Fukushima kommer att påverka dem rent strålningsmässigt eller har de fått för sig att bara för att det här kärnkraftverket krackilerar så kommer alla kärnkraftverk i hela världen att göra det?
Jag vet inte vilket jag hoppas mest på.
Folk pratar om att vi måste ta bort alla kärnkraftverk. Helst före tsunamin slog in över Japan. Igår såg jag protester på Plattan, Atomkraft - Nej tack. Det som händer i Japan kan hända i Oskarshamn och Barsebäck. När som helst. Så snart Sverige drabbas av en jordbävning med magnitud kring 9, med efterföljande tsunami.
När som helst med andra ord...eller hur...skulle det hända i Sverige skulle vi ha haft större problem tidigare. Till skillnad från Japan är vårt land inte byggt för att klara ens en liten jordbävning (och varifrån skulle Östersjön lyckas ansamla en stor nog tsunami...?), men vårt största problem jämfört med Japan skulle vara en totalt handfallen befolkning som inte visste vad den skulle göra. Varken under eller efter ett skalv. Antagligen skulle vi inte ens märka av vad som hände vid kärnkraftverken förrän det var alldeles för sent.
Kärnkraft påstås ofta vara hälsofarlig, ibland till och med dödlig. Det är aldrig någon som säger såna saker om vattenkraft. Vattenkraft är bra och säkert, både när det kommer till miljö och när det kommer till att vara leverantör.
Då brukar jag tänka på när dammen skulle brista. Inga jodtabletter i världen skulle kunna rädda oss skolbarn mitt i Lule älven om dammen brast. Fast...det sa ju inte fröken Anita. Jag gick på lågstadiet och förstod inte ens att det fanns en risk för detta. Att en damm skulle brista och att allt skulle läggas under vatten. Vi ställde barnsliga frågor om ifall pengarna skulle rosta när vattnet kom eller vad som skulle hända med kaninerna (pengarna skulle inte rosta och kaniner kunde simma för den som undrade).
Dammen brast inte. Den lagades och vi behövde inte ens övningsevakuera som barnen på mammas skola. Livet fortsatte och det dröjde många år innan jag insåg varför vi överhuvudtaget pratat om det där den där eftermiddagen i mitten på 90-talet.
Så vi stänger alla kärnkraftverk och äter upp all jod i hela världen, kan vi inte se över hur säkra våra säkra energikällor är? Det vore ju synd att bli utan både el och jod för att Fukushima har det lite jobbigt just nu.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar