Vi, Sveriges framtid!

En av mina första kontakter med studentlivet i Linköping var det nattliga köandet till de fester som arrangerades av festerier och kårer. Mer sällan än ofta var det väl köandet som var det roliga snarare än festerna i sig. Delvis för att vi sällan köpte biljetter. Ja. Vi var inte jättesmarta det där året vi gick basåret. Det var kanske svårt att förstå konceptet att köpa biljett för en fest i förväg som förvirrade oss stackars nybörjarstudenter, jag vet inte.

Det jag vet är dock att det inte blev mycket mer köande efter det. Det var basåret, sen lät jag andra människor köa åt mig de gånger det behövdes. För hur roligt är det egentligen att sitta uppe hela nätterna bara för att sedan gå på en fest man i dagsläget inte vet om man vill gå på? Studenterna i Linköping har dock lite svårt att förstå det där. Här köar vi. Det bara är så verkar det som.

Just nu sitter jag i en löjligt varm korridor och köar inför det jag hade tänkt skulle bli mitt sista stora, studentikosa jippo. SOF 2011. I ärlighetens namn vet jag inte varför, för jag är inte jättetaggad inför varken köandet eller för själva festen. Jag tror att det är sällskapet och medvetenheten att jag kommer ångra mig i maj om jag inte gör det här nu. Det, och att jag tycker mitt studentliv förtjänar en riktigt stor jävla fest till innan det är slut. Det har blivit så lite av den saken på sista tiden. Ganska få fester, ganska många fredagar framför TV:n.

Köandet. Det svenska samhällets grundsten känns det som emellanåt (även om jag hävdar att japanerna slår oss med hästlängder). Det ska köas till allt och få saker irriterar svenskar så mycket som någon som tränger sig före. Så gör man inte! Något annat man inte gör är att klaga på den som tränger sig. Vi blir istället, som reklamen säger, lagom arga och håller sedan mun. Medvetna om att vi får det vi ska ändå. Då är det lättare att inte bråka och ta de extra minuterna i kön.

Vi, Sveriges framtid. Studenterna på vilkens axlar samhället ska byggas. Vi lär bygga nya organ genom att utnyttja ytspänningen hos vätska, programmera datorer som översätter hemsidor till blindskrift, bygga vägar flera meter uppe i luften som står emot jordbävningar, och överföra enorma mängder data genom luften. Som de säger i O gamla klang:

Den ene vetenskap och vett
in i scholares mänger,
den andre i sitt anlets svett
på paragrafer vränger,
en plåstrar själen som är skral,
en lappar hop dess trasiga fodral

alternativt

En tämjer börsens vilda fall
och köper våra papper,
en idkar maskinistens kall,
en mästrar volt så tapper,
en lagrar data i en fil,
en håller oss vid liv på RiL

Ikväll tränar vi oss i annat. Ikväll tränar vi oss i tålamod och att stå i kö. Nya svenska medborgare ska drillas och vi ska lära oss vårt plats i ledet och att inte bli upprörd när folk inte gör och står var de ska.

Nedräkningen säger att det är mindre än 14 h kvar nu.

/Elin