Jag for till Norrköping idag. Campusbussen dit kl 9, campusbussen hem kl 17. Det tar ungefär en halvtimme och jag satt på solsidan båda vägarna. Jag är så glad att jag inte behöver göra den resan varje dag, att jag inte behöver passa den typen av tider varje dag, men för en dag eller två är det helt okej.
Jag åkte buss till skolan varje dag under gymnasiet. Det tog ungefär 20 minuter enkel väg och de gick en gång i halvtimmen om man hade tur. En gång i timmen om man hade otur och då fick man fördriva tiden på Åhléns.
När jag satt på bussen hem idag tittade jag på mina medresenärer, de allra flesta verkade lyssna på musik och stirra ut genom fönstret men vissa satt och pluggade. I början av gymnasiet hade jag också tänkt plugga på bussen. För det var ju skitbra! Massa tid som man inte kunde göra annat än läsa på. Jag tror inte att jag läste ett ord på bussen till (eller från) skolan någonsin.
Det spelade ingen roll hur stressad jag var när jag klev på bussen eller hur stressad jag var när jag klev av bussen. Hur mycket jag hade att göra eller när nästa prov låg. På bussen gick det inte att stressa. Så fort jag klev på bussen, så snart jag satte mig ner, försvann allt sånt.
Det var 40 minuter av frihet varje dag, 40 minuter under vilka jag visste att jag inte kunde göra någonting. 40 minuter som jag var tvungen att använda till att resa, till att forsla mig från ön till skolan och från skolan till ön.
Ibland under universitetstiden har jag saknat de där minuterna då jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag inte gör något. Jag kände hur sköna de minuterna var idag när jag for hem. Visserligen är jag inte fruktansvärt stressad nu, men transportsträckan var märkligt meditativ.
Som jag sa i inledningen är jag dock glad att jag slipper passa busstider nu för tiden, men det är skönt att veta att det finns ett ställe där stress inte existerar.
/Elin
Jag åkte buss till skolan varje dag under gymnasiet. Det tog ungefär 20 minuter enkel väg och de gick en gång i halvtimmen om man hade tur. En gång i timmen om man hade otur och då fick man fördriva tiden på Åhléns.
När jag satt på bussen hem idag tittade jag på mina medresenärer, de allra flesta verkade lyssna på musik och stirra ut genom fönstret men vissa satt och pluggade. I början av gymnasiet hade jag också tänkt plugga på bussen. För det var ju skitbra! Massa tid som man inte kunde göra annat än läsa på. Jag tror inte att jag läste ett ord på bussen till (eller från) skolan någonsin.
Det spelade ingen roll hur stressad jag var när jag klev på bussen eller hur stressad jag var när jag klev av bussen. Hur mycket jag hade att göra eller när nästa prov låg. På bussen gick det inte att stressa. Så fort jag klev på bussen, så snart jag satte mig ner, försvann allt sånt.
Det var 40 minuter av frihet varje dag, 40 minuter under vilka jag visste att jag inte kunde göra någonting. 40 minuter som jag var tvungen att använda till att resa, till att forsla mig från ön till skolan och från skolan till ön.
Ibland under universitetstiden har jag saknat de där minuterna då jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag inte gör något. Jag kände hur sköna de minuterna var idag när jag for hem. Visserligen är jag inte fruktansvärt stressad nu, men transportsträckan var märkligt meditativ.
Som jag sa i inledningen är jag dock glad att jag slipper passa busstider nu för tiden, men det är skönt att veta att det finns ett ställe där stress inte existerar.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar