När Rasmus inför min resa till Kobe pratade om vad vi kunde göra och se så sa han att han gärna for tillbaka till apberget som låg en bit utanför Kyoto. Inte för att han tyckte det var så otroligt spektakulärt och underbart att han ville se det två gånger på en månad utan för att han glömt sin väska när de varit där med David och Daniel.
Jag hade inget emot det eftersom jag, som sagt, inte var jättesugen på att knata runt och se alla tempel som man "ska" se i Kyoto. Sen låg det närmare än platsen med rådjuren som Jessica tyckte jag skulle fara till och att kunna vifta bilder på apor framför näsan på Cedric och säga "Titta vad jag har sett!" tilltalade min ondare sida.
Så dit gick vår första resa, vilket nu med facit i hand var tur eftersom det var dagen med bäst väder. Det var dagen vi också kom iväg tidigast, men i slutändan spelade det ingen roll. Vi gjorde två tågbyten och på det andra tåget lämnades Tuvas blöjväska kvar. Det var tur att de hade planerat att byta blöja på henne redan när vi kom till stationen, annars hade vi nog inte märkt det förrän vi kommit upp på toppen av apberget.
Så vi väntade på stationen i 1½-2 h medan den mycket hjälpsamma personalen på stationen jagade efter tåget för att se om väskan fanns kvar och ifall de kunde få tillbaka den till stationen som vi var på. Det gjorde inte så mycket att väntan blev lång eftersom vi hade matsäcken i vagnen och det var ju fint väder ute, så vi passade på att äta lunch.
Väskan fanns och återficks! Detta resulterar i att hela händelsen blev lustig istället för tragisk. Nu är det något man kan se tillbaka på med ett skratt och säga "Kommer ni ihåg när vi skulle hämta er väska men tappade bort en annan?". Hade varit en så okul start på resan om väskan hade försvunnit redan första dagen.
Sen gick vi upp för berget, och det finns inte så mycket mer att säga om berget än att visa bilder på hur det såg ut och på hur nära aporna man kom:
...men att lägga upp bilder i det här bloggprogrammet går mig verkligen på nerverna. Så jag ger upp och hoppas det ser bättre ut i era webbläsare.
/Elin
Så dit gick vår första resa, vilket nu med facit i hand var tur eftersom det var dagen med bäst väder. Det var dagen vi också kom iväg tidigast, men i slutändan spelade det ingen roll. Vi gjorde två tågbyten och på det andra tåget lämnades Tuvas blöjväska kvar. Det var tur att de hade planerat att byta blöja på henne redan när vi kom till stationen, annars hade vi nog inte märkt det förrän vi kommit upp på toppen av apberget.
Så vi väntade på stationen i 1½-2 h medan den mycket hjälpsamma personalen på stationen jagade efter tåget för att se om väskan fanns kvar och ifall de kunde få tillbaka den till stationen som vi var på. Det gjorde inte så mycket att väntan blev lång eftersom vi hade matsäcken i vagnen och det var ju fint väder ute, så vi passade på att äta lunch.
Väskan fanns och återficks! Detta resulterar i att hela händelsen blev lustig istället för tragisk. Nu är det något man kan se tillbaka på med ett skratt och säga "Kommer ni ihåg när vi skulle hämta er väska men tappade bort en annan?". Hade varit en så okul start på resan om väskan hade försvunnit redan första dagen.
Sen gick vi upp för berget, och det finns inte så mycket mer att säga om berget än att visa bilder på hur det såg ut och på hur nära aporna man kom:
...men att lägga upp bilder i det här bloggprogrammet går mig verkligen på nerverna. Så jag ger upp och hoppas det ser bättre ut i era webbläsare./Elin
Sooooooooooooooooo cuuuuuuuuuuuuuute!!
SvaraRaderaHaha menar du också benen som sticker ut under alexandras tröja? ;)
SvaraRaderaFörresten, kollade ni efter Rasmus väska? Eller är det fortsättning följer?
SvaraRadera