Genom vårens varma vind

Innan jag for hem över påsken tog jag några kort på den spirande våren i Linköping.

Krokusar från Campus Valla

Tussilago som bryter sig igenom asfalten på Björnkärrsgatan.

Hur mycket jag än såg fram emot att fara hem så kändes det lite jobbigt att sätta sig i bussen på söndagsmorgonen och lämna det spirande vårvädret bakom mig. För oavsett vad det skulle vara för väder i Boden så skulle inga björkar börjat knoppa före Valborg.

Samma dag som jag tog bilden på tussilagon så fick jag ett sms av mamma där det stod "Tofsvipa! :D". En av de få fåglar som man med lätthet kan identifiera i luften även om man man inte är ornitolog, främst för att de flyger som om de var höga. Det första tecknet på vår hemma, de första flyttfåglarna som kommer tillbaka. Följda av svanar, tranor, storspovar och sist sädesärlor och svalor.

Flyttfåglar verkar inte vara någon stor grej i södra Sverige. Jag vet inte om det beror på att de inte stanna här eller för att det finns så mycket annan vår att titta på, men ärligt talat har jag aldrig sett tofsvipor, tranor eller storspovar här.

Största delen av tiden hemma gick ut på att se och höra storspoven. Storspoven betyder vår, den betyder sommar. Den betyder att sitta på altanen mitt i natten och dricka vin. Det är alltid fullt av storspovar på ön under sommaren, eller det är så jag föreställer mig det. Även fast fler hus byggs och platserna de bygger bo på blir lite färre varje år så ser man dem ändå alltid ståendes på gatlamporna längst Svängleden.

Vi både såg och hörde storspovar under veckan (och jag skickade sms till min lågstadiefröken och berättade om det!), jag solade till och med en dag och andra delar av familjen räfsade gården. Det var vår! Till och med en liten, ensam blåsippa stack fram i rabatten. Det ska de inte göra, de ska inte växa i Norrbotten egentligen.

Så kom jag ner till Linköping igen. Gick hem mitt i natten i min långa klänning och sjöng Lars Winnerbäck och låtsades att jag var utomlands. Dels för att göra det varmare och dels för att det luktade lite utomlands. Det luktade varmt, det luktade gräs och träd och vitsippor (även om jag inte såg dem då). Det luktade verkligen vår...eller kanske till och med sommar.

Det är lite som att fara fram och tillbaka i tiden när man reser upp och ner i landet under hösten och våren. Eller mellan två soldyrkande kulturer som firar värmen och vårens återkomst på olika sätt och med olika symboler. Den ena med djurliv och den andra med växtliv.

och jag såg rådjur när jag var ute och sprang igår!

/Elin