Så länge du håller dig inom Sverige eller betalar för det?
Spotify har tänkt begränsa sina tjänster för att få fler att betala. När jag läste det suckade jag mentalt, tittade igenom mina spotifylistor, laddade hem de sju låtar (eller liknande) som jag inte redan hade på hårddisken och stängde ner. För varför egentligen lyssna på musik som avbryts av reklam om jag inte måste?
Det är å andra sidan bara en reklam på Spotify som har irriterat mig på sista tiden (den när två idioter "knackar" på datorskärmen från insidan och undrar om någon ser dem) och tjänsten är rätt bra, även om jag ständigt blir besviken över att låtar jag vill lyssna på inte finns.
Jag har funderat på hur min inställning till nedladdning ser ut i dagsläget jämför med hur den var för två - tre år sedan då fildelningsdebatten gick som intensivast. Moraliskt sett har min inställning inte ändrats, jag anser fortfarande att om något har spelats på radio eller visats på TV så är det mer eller mindre allmän egendom eftersom det är fullt lagligt att spela av det från radio eller TV.
Rent praktiskt har jag ändrat min syn på det dock eftersom det är mycket bekvämare att streama än att ladda ner. Jag streamar hellre än jag laddar ner av bekvämlighet. Lite mindre bekvämt blev det efter att FBI fick för sig att lägga ner Ninjavideo, men egentligen är det inte någon stor skillnad.
Streamad musik är en tjänst och en otrolig färskvara som konsumeras samtidigt som den levereras och egentligen är det väl inte mer än rätt att man ska betala för det abonnemanget. Bara för att jag inte tycker att musiken är värd pengarna så kan jag faktiskt se att tjänsten skulle vara det. För det ska folk ha klart för sig, att betala för Spotify är inte att betala för musiken, det är att betala för tjänsten. Det är inte musikskaparna som får pengarna, det är skivbolagen. Det är inte musiken i sig som gör det värt att betala alla dessa pengar på månadsbasis utan det är tillgängligheten. Hade det varit musiken man betalat för hade musiken funnits tillgänglig även efter att Spotify exempelvis gått i konkurs.
Musik i sig är också en färskvara och en tjänst, men tidigare har det varit en tjänst som varit knuten till en fysisk produkt (en skiva exempelvis) eller i alla fall illusionen av en fysisk produkt (en fil på en hårddisk). Det betydde att även om gruppen splittrades, artisten dog, skivbolaget gick i konkurs eller att musiken förbjöds av diverse ideologiska anledningar så hade man alltid möjlighet att lyssna på den när man själv ville. Man hade betalat för rätten att alltid lyssna på den.
Att betala Spotify 49 kr i månaden (eller 99 kr eller 30 612 kr) ger en inte den rätten. Det ger en endast rätten att lyssna på låten så länge Spotify kan leverera den. Alltså till den dagen de går i konkurs, läggs ner, väljer att plocka bort låten för att den stöter sig med någon, upphovsrättsmannen väljer att inte låta Spotify ha tillgång till låten längre, skivbolaget drar sig ur samarbetet eller någon helt annan anledning som jag inte kan komma på. Då kan man ha betalat hur många tusen kronor som helst till företaget utan att det spelar någon roll.
Men en bra tjänst är det...för det mesta.
Om Spotify dömer sig själva till döden på grund av detta har jag svårt att uttala mig om, men jag vet att mina pengar kommer de aldrig att få. Oberoende av hur lågt priset skulle bli. För det skulle aldrig känns som om jag fick tillbaka tillräckligt mycket för att det skulle vara värt det. Jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt mycket om att få tillgång till ny musik utan trivs väldigt bra med den musik jag har. Den behöver förnyas någon gång vart annat år (är inne i en förnyar fas just nu, så det är ju lite synd om Spotify skulle få för sig att inte låta mig göra det) och sen är det bra.
I värsta fall finns det tillräckligt många radioalternativ på internet för att jag skulle kunna hitta ny musik att lyssna på ändå och om något är värt besväret så gör jag antingen som när det kommer till Lars Winnerbäck och köper allt som någonsin givits ut på skiva eller så laddar jag ner den enda låten som den artisten lyckats producera som jag tycker är värd att lyssna på. Det är relativt billigt att spela in musik idag, och en låt kommer aldrig vara värd 49 kr i månaden. Då kan jag leva utan den istället och bli lite extra glad varje gång jag hör den. Som Free Designs Love you som sålde bilar på TV för ett tag sedan.
På samma sätt som kläder, skor, kosmetika, film och teknologi inte är saker jag prioriterar att lägga mina pengar på så kommer musik heller inte att vara det. Det är fortfarande trevligt att ha tillgång till det (vilket jag alltid kommer att ha), men inget som jag kommer betala för. Framförallt inte i en form som gör att jag inte har några rättigheter till den.
/Elin
Spotify har tänkt begränsa sina tjänster för att få fler att betala. När jag läste det suckade jag mentalt, tittade igenom mina spotifylistor, laddade hem de sju låtar (eller liknande) som jag inte redan hade på hårddisken och stängde ner. För varför egentligen lyssna på musik som avbryts av reklam om jag inte måste?
Det är å andra sidan bara en reklam på Spotify som har irriterat mig på sista tiden (den när två idioter "knackar" på datorskärmen från insidan och undrar om någon ser dem) och tjänsten är rätt bra, även om jag ständigt blir besviken över att låtar jag vill lyssna på inte finns.
Jag har funderat på hur min inställning till nedladdning ser ut i dagsläget jämför med hur den var för två - tre år sedan då fildelningsdebatten gick som intensivast. Moraliskt sett har min inställning inte ändrats, jag anser fortfarande att om något har spelats på radio eller visats på TV så är det mer eller mindre allmän egendom eftersom det är fullt lagligt att spela av det från radio eller TV.
Rent praktiskt har jag ändrat min syn på det dock eftersom det är mycket bekvämare att streama än att ladda ner. Jag streamar hellre än jag laddar ner av bekvämlighet. Lite mindre bekvämt blev det efter att FBI fick för sig att lägga ner Ninjavideo, men egentligen är det inte någon stor skillnad.
Streamad musik är en tjänst och en otrolig färskvara som konsumeras samtidigt som den levereras och egentligen är det väl inte mer än rätt att man ska betala för det abonnemanget. Bara för att jag inte tycker att musiken är värd pengarna så kan jag faktiskt se att tjänsten skulle vara det. För det ska folk ha klart för sig, att betala för Spotify är inte att betala för musiken, det är att betala för tjänsten. Det är inte musikskaparna som får pengarna, det är skivbolagen. Det är inte musiken i sig som gör det värt att betala alla dessa pengar på månadsbasis utan det är tillgängligheten. Hade det varit musiken man betalat för hade musiken funnits tillgänglig även efter att Spotify exempelvis gått i konkurs.
Musik i sig är också en färskvara och en tjänst, men tidigare har det varit en tjänst som varit knuten till en fysisk produkt (en skiva exempelvis) eller i alla fall illusionen av en fysisk produkt (en fil på en hårddisk). Det betydde att även om gruppen splittrades, artisten dog, skivbolaget gick i konkurs eller att musiken förbjöds av diverse ideologiska anledningar så hade man alltid möjlighet att lyssna på den när man själv ville. Man hade betalat för rätten att alltid lyssna på den.
Att betala Spotify 49 kr i månaden (eller 99 kr eller 30 612 kr) ger en inte den rätten. Det ger en endast rätten att lyssna på låten så länge Spotify kan leverera den. Alltså till den dagen de går i konkurs, läggs ner, väljer att plocka bort låten för att den stöter sig med någon, upphovsrättsmannen väljer att inte låta Spotify ha tillgång till låten längre, skivbolaget drar sig ur samarbetet eller någon helt annan anledning som jag inte kan komma på. Då kan man ha betalat hur många tusen kronor som helst till företaget utan att det spelar någon roll.
Men en bra tjänst är det...för det mesta.
Om Spotify dömer sig själva till döden på grund av detta har jag svårt att uttala mig om, men jag vet att mina pengar kommer de aldrig att få. Oberoende av hur lågt priset skulle bli. För det skulle aldrig känns som om jag fick tillbaka tillräckligt mycket för att det skulle vara värt det. Jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt mycket om att få tillgång till ny musik utan trivs väldigt bra med den musik jag har. Den behöver förnyas någon gång vart annat år (är inne i en förnyar fas just nu, så det är ju lite synd om Spotify skulle få för sig att inte låta mig göra det) och sen är det bra.
I värsta fall finns det tillräckligt många radioalternativ på internet för att jag skulle kunna hitta ny musik att lyssna på ändå och om något är värt besväret så gör jag antingen som när det kommer till Lars Winnerbäck och köper allt som någonsin givits ut på skiva eller så laddar jag ner den enda låten som den artisten lyckats producera som jag tycker är värd att lyssna på. Det är relativt billigt att spela in musik idag, och en låt kommer aldrig vara värd 49 kr i månaden. Då kan jag leva utan den istället och bli lite extra glad varje gång jag hör den. Som Free Designs Love you som sålde bilar på TV för ett tag sedan.
På samma sätt som kläder, skor, kosmetika, film och teknologi inte är saker jag prioriterar att lägga mina pengar på så kommer musik heller inte att vara det. Det är fortfarande trevligt att ha tillgång till det (vilket jag alltid kommer att ha), men inget som jag kommer betala för. Framförallt inte i en form som gör att jag inte har några rättigheter till den.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar