09 april 2011

Över stock och sten

Jag var ute och sprang i morse. Dels för att jag tror att jag är anmäld till Blodomloppet, dels för att Karl har börjat spela fotboll igen vilket betyder att hans kondition inte går ner lika snabbt nu som då han började plugga. Med andra ord kan det bli svårt för mig att vinna på 5 km till sommaren om jag inte tar mig i kragen och börjar springa lite.

Idag blev det 2,5 km på 13:15:23 enligt mitt tidtagarur, en helt okej tid så här andra gången på ett halvår eller vad det nu är sen jag tränade sist (någon vecka innan jag fick en svampinfektion i munnen). Framförallt om man tänker på att jag inte körde vanlig löpning utan hinderbana.

Igår blåste det otrevligt mycket i Linköping. Nu blåser det visserligen väldigt ofta, väldigt mycket här i östgötaslättens farthinder, men igår var det lite extra och resulterade i att det låg träd välta över elljusspåret i Rydskogen.

Så jag fick både krypa under och kliva över tallar i mitt försök att ta mig runt spåret i förmiddagssolen. Jag kan alltid använda det för att skylla på att min tid inte blev bättre än den blev...men den hade nog inte blivit många sekunder snabbare om jag kunnat hålla jämn hastighet hela vägen.

/Elin

1 kommentar:

  1. Vinden är så skön, till en viss styrka. Jag skulle inte överleva utan den. När saker och ting börjar blåsa ner så har det väl gått för långt antar jag men å andra sidan så är det alltid lika skönt att kunna luta sig bakåt och inte ramla på grund av vinden, ungefär som en trust-exercise utan synlig partner.

    SvaraRadera