Min syster ringde mig för en stund sedan och ville veta hur man söker till universitetet. Det var så länge sedan att jag faktiskt inte kom ihåg. Fick för mig att jag gjorde det på blankett, men nu kom jag på att jag ju ändrade till basåret vid kl 20 den 15 april 2005...och då kan jag inte ha använt någon blankett.
Det bästa tips jag kunde ge henne var att hon skulle prata med vår bror istället eftersom han har gjort det här fler gånger än vad jag har. Nyligt. Det kändes tråkigt att inte kunna hjälpa till bättre. Att inte ha något att säga mer än att läsa innantill från utbildningskataloger och förvånas över alla civilingenjörsutbildningar på LiU som jag aldrig hört talas om.
Så förvirrat och stressat det var att välja. Overkligt och konstigt. Det gick inte att relatera till och helt plötsligt skulle man välja liv. Faktiskt. Den här gången var det på riktigt. Inte som när man valde natur eller tyska eller syslöjd. Plötsligt var det på riktigt.
Därför hade det varit skönt om jag hade kunnat säga något annat än "Oj...en, två, tre, fyr, fem, sex olika Industriell ekonomi i Linköping". Därför slutade samtalet med ett framtvingat råd om att verkligen försöka tänka igenom vad det var som valdes och att det var viktigt att tänka på att man ströks från alla undre alternativ om man kom in på något. Så det är viktigt i vilken ordning man väljer. Viktigt att tänka på det, som sagt. Så att det inte blir fel, för det är så tråkigt så här sex år senare.
Lättare sagt än gjort. Som resultatet i hela vår IFP-rapport. För hur ska man kunna välja när man inte vet vad man vill? Välja lite på slump och hoppas att man kommer ut stående. Som jag och sedan sex år senare påstå att utbildningen är tråkig även om jag har kommit att trivas? Det är ingen vidare situation och det är en märklig känsla att vara nöjd med sin utbildning men veta att man aldrig skulle välja om den om man skulle få chansen.
Tror nog Karl hade en bra idé. Vänta en stund. Komma på vad som kändes bra. Fast samtidigt, varför inte hoppa på en utbildning som man inte vet vart den kommer leda? Kanske kommer det vara precis vad man drömt om även om man inte vetat om det? Få drömmer ju om att bli civilingenjör.
Jag tänkte inte två sekunder på min utbildning när jag valde den. Det var slump och chans som förde mig dit jag är och det har varit ett äventyr. Idag är jag stolt över allt jag gjort. Kanske mer idag än andra dagar eftersom 113 sidor IFP är inlämnad. Hade jag valt något annat, om jag någonsin kommit på vad jag vill bli när jag blir stor...då kanske jag inte gjort ens hälften av allt det underbara jag gjort. Min familj hade definitivt inte varit i Japan.
Så varför säga att man ska tänka efter ordentligt? Det kan ju vara början på världens bästa äventyr.
/Elin
Det bästa tips jag kunde ge henne var att hon skulle prata med vår bror istället eftersom han har gjort det här fler gånger än vad jag har. Nyligt. Det kändes tråkigt att inte kunna hjälpa till bättre. Att inte ha något att säga mer än att läsa innantill från utbildningskataloger och förvånas över alla civilingenjörsutbildningar på LiU som jag aldrig hört talas om.
Så förvirrat och stressat det var att välja. Overkligt och konstigt. Det gick inte att relatera till och helt plötsligt skulle man välja liv. Faktiskt. Den här gången var det på riktigt. Inte som när man valde natur eller tyska eller syslöjd. Plötsligt var det på riktigt.
Därför hade det varit skönt om jag hade kunnat säga något annat än "Oj...en, två, tre, fyr, fem, sex olika Industriell ekonomi i Linköping". Därför slutade samtalet med ett framtvingat råd om att verkligen försöka tänka igenom vad det var som valdes och att det var viktigt att tänka på att man ströks från alla undre alternativ om man kom in på något. Så det är viktigt i vilken ordning man väljer. Viktigt att tänka på det, som sagt. Så att det inte blir fel, för det är så tråkigt så här sex år senare.
Lättare sagt än gjort. Som resultatet i hela vår IFP-rapport. För hur ska man kunna välja när man inte vet vad man vill? Välja lite på slump och hoppas att man kommer ut stående. Som jag och sedan sex år senare påstå att utbildningen är tråkig även om jag har kommit att trivas? Det är ingen vidare situation och det är en märklig känsla att vara nöjd med sin utbildning men veta att man aldrig skulle välja om den om man skulle få chansen.
Tror nog Karl hade en bra idé. Vänta en stund. Komma på vad som kändes bra. Fast samtidigt, varför inte hoppa på en utbildning som man inte vet vart den kommer leda? Kanske kommer det vara precis vad man drömt om även om man inte vetat om det? Få drömmer ju om att bli civilingenjör.
Jag tänkte inte två sekunder på min utbildning när jag valde den. Det var slump och chans som förde mig dit jag är och det har varit ett äventyr. Idag är jag stolt över allt jag gjort. Kanske mer idag än andra dagar eftersom 113 sidor IFP är inlämnad. Hade jag valt något annat, om jag någonsin kommit på vad jag vill bli när jag blir stor...då kanske jag inte gjort ens hälften av allt det underbara jag gjort. Min familj hade definitivt inte varit i Japan.
Så varför säga att man ska tänka efter ordentligt? Det kan ju vara början på världens bästa äventyr.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar