Jag tvingar mig upp på morgonen, snoozar en gång för mycket innan jag slår på mobilen och får ett sms som har legat och väntat på mig under natten. Leker en inverterad version av Skeppsbrott för att ta mig ut ur sovrummet och blir fortfarande lika glad över att det är ljust kl 07:30.
Slår på TV:n för sällskapet, byter till SVT1 eftersom jag inte klarar av reklam på morgonen och slår sen på datorn. Datorn kopplar upp sig själv till internet (wouldn't like to have it any other way) och msn startar innan jag har hunnit somna i duschen.
När jag är klar har jag två argt orangea fält nere i listen på datorns skrivbord, godnatt-meddelanden jag missat att få igår eftersom jag loggade ut för snabbt. Startar Firefox för att kolla hur många som blivit överfallna i Linköping i natt (jag tror att det som händer nu är bara ett sätt att få folk att börja läsa lokalnyheterna), kontroellera om några sista-minuten-ändringar har hänt med mitt schema och kolla mailen.
Samtidigt som mailen öppnas får jag ett chattmeddelande från någon som antagligen har liknande morgonrutiner som mina egna men som jag ignorerar eftersom jag inte orkar vara social vid den här tiden. Svarar på tre mail, skickar ett fjärde innan jag förmår mig fixa frukost.
Det här var i morse.
När jag skrev det kändes det helt plötsligt väldigt extremt, men det enda som egentligen är utöver det vanliga är att jag fick ett sms. Det händer max en gång i veckan. Sen ibland hinner jag få de där msn-meddelandena innan jag loggar ut men för det mesta inte.
Länge har det stört mig att folk kan se när jag loggar in på min mail. Det stressar mig, får mig att känna mig övervakad. Jag vill inte att någon ska inkräkta på min sfär kl 07:45 innan jag har fått i mig morgonkaffet, hur lätt jag än har att ignorera det. Tur för mig att facebook inte är en del av min morgonrutin antar jag.
Eftersom jag har en ovilja att tacka nej till saker utan vettig anledning ("Jag vill inte" duger ju aldrig för folk) har jag blivit mer eller mindre bra på att hitta på små vita lögner. Jag är ledsen att behöva erkänna att jag tror inte det är någon i min närhet som inte har blivit presenterad med en liten vit lögn istället för det ärliga svaret "Jag vill inte".
Undra om det där uttalandet kommer att bita mig i rumpan sen...?
Ni ska dock veta att det blir svårare och svårare att upprätthålla dessa små vita lögner. För hur kan jag påstå att jag är ute på annat om jag plötsligt loggas in på mailens chatt? Hur kan jag förhindra att msn loggar in så fort jag slår på datorn? För att inte tala om att jag kanske vill ha kontakt med andra än den som fått höra den vita lögnen...och då blir det ännu svårare.
Jaja, jag vet hur man kan göra. Jag vet hur man ställer in msn på att inte logga in när man slår på datorn, jag vet hur man gör för att inte synas på mailens chatt och jag vet verkligen hur man inte loggar in på facebook...men problemet är ju att jag inte alltid vill gömma mig. De gånger jag har alla säkerhetsintsällningar påslagna blir jag mest bara irriterad för att jag måste gå omvägar för att istället vara synlig och social.
Jag inser att det här är ett I-landsproblem som heter duga och jag får väl bara lära mig att säga nej på bättre sätt så att mitt slingrande kräver mindre planering i framtiden...men jag undrar ändå varför vi måste vara så jäkla kontaktbara hela tiden?
/Elin
Slår på TV:n för sällskapet, byter till SVT1 eftersom jag inte klarar av reklam på morgonen och slår sen på datorn. Datorn kopplar upp sig själv till internet (wouldn't like to have it any other way) och msn startar innan jag har hunnit somna i duschen.
När jag är klar har jag två argt orangea fält nere i listen på datorns skrivbord, godnatt-meddelanden jag missat att få igår eftersom jag loggade ut för snabbt. Startar Firefox för att kolla hur många som blivit överfallna i Linköping i natt (jag tror att det som händer nu är bara ett sätt att få folk att börja läsa lokalnyheterna), kontroellera om några sista-minuten-ändringar har hänt med mitt schema och kolla mailen.
Samtidigt som mailen öppnas får jag ett chattmeddelande från någon som antagligen har liknande morgonrutiner som mina egna men som jag ignorerar eftersom jag inte orkar vara social vid den här tiden. Svarar på tre mail, skickar ett fjärde innan jag förmår mig fixa frukost.
Det här var i morse.
När jag skrev det kändes det helt plötsligt väldigt extremt, men det enda som egentligen är utöver det vanliga är att jag fick ett sms. Det händer max en gång i veckan. Sen ibland hinner jag få de där msn-meddelandena innan jag loggar ut men för det mesta inte.
Länge har det stört mig att folk kan se när jag loggar in på min mail. Det stressar mig, får mig att känna mig övervakad. Jag vill inte att någon ska inkräkta på min sfär kl 07:45 innan jag har fått i mig morgonkaffet, hur lätt jag än har att ignorera det. Tur för mig att facebook inte är en del av min morgonrutin antar jag.
Eftersom jag har en ovilja att tacka nej till saker utan vettig anledning ("Jag vill inte" duger ju aldrig för folk) har jag blivit mer eller mindre bra på att hitta på små vita lögner. Jag är ledsen att behöva erkänna att jag tror inte det är någon i min närhet som inte har blivit presenterad med en liten vit lögn istället för det ärliga svaret "Jag vill inte".
Undra om det där uttalandet kommer att bita mig i rumpan sen...?
Ni ska dock veta att det blir svårare och svårare att upprätthålla dessa små vita lögner. För hur kan jag påstå att jag är ute på annat om jag plötsligt loggas in på mailens chatt? Hur kan jag förhindra att msn loggar in så fort jag slår på datorn? För att inte tala om att jag kanske vill ha kontakt med andra än den som fått höra den vita lögnen...och då blir det ännu svårare.
Jaja, jag vet hur man kan göra. Jag vet hur man ställer in msn på att inte logga in när man slår på datorn, jag vet hur man gör för att inte synas på mailens chatt och jag vet verkligen hur man inte loggar in på facebook...men problemet är ju att jag inte alltid vill gömma mig. De gånger jag har alla säkerhetsintsällningar påslagna blir jag mest bara irriterad för att jag måste gå omvägar för att istället vara synlig och social.
Jag inser att det här är ett I-landsproblem som heter duga och jag får väl bara lära mig att säga nej på bättre sätt så att mitt slingrande kräver mindre planering i framtiden...men jag undrar ändå varför vi måste vara så jäkla kontaktbara hela tiden?
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar