Det var ett snabbt besök i Norrbotten. Inte ens en vecka har jag varit i den del av världen som jag faktiskt tycker bäst om: Boden. Jag kan se hur Boden inte verkar så mycket för andra människor och ärligt talat så kan jag hålla med, för andra människor är Boden inte så mycket...men för mig är det faktiskt den bästa platsen på jorden.
När alla har flyttat härifrån, när alla vänner gett sig av, när även Ida har flyttat hemifrån och mamma och pappa inte bor kvar i det blåa huset på ön...då antar jag att Boden inte är så mycket för mig heller. När skolan är över, när jag har ett jobb och riktig lägenhet, kanske en egen familj och en hund...då hoppas jag att jag har en annan del av världen som min egen. Just nu är det dock Boden, det är min del. Det är här jag trivs, det är här jag känner hur stigarna går och jag vet vem som är släkt med vem (vilket inte alls är sant, för jag är urdålig på sånt).
Hela tiden jag varit i Japan när jag tänkt på att "fara hem" har jag dock tänkt på Linköping, på C-huset och Irrblosset...även om jag inte kommer tillbaka till Irret. Det är lite märkligt, att jag ser Boden som min del av världen samtidigt som jag tänker på Linköping som hemma. Det var en mycket omvälvande känsla när jag insåg att "hemma" inte var samma sak som "Sävastön" längre.
Hur det än är så bär det av mot Linköping i morgon, med bil och nästan hela mitt bibliotek...min overall och basårsrock är kärleksfullt nerknölade i en ICA-påse, mammas linneskåp länsat (eller ja, hon kastade väl saker över mig snarare än att jag tog dem) och jag ska faktiskt ta med mig CD-skrivor den här gången också.
Östergötland på torsdag!
/Elin
När alla har flyttat härifrån, när alla vänner gett sig av, när även Ida har flyttat hemifrån och mamma och pappa inte bor kvar i det blåa huset på ön...då antar jag att Boden inte är så mycket för mig heller. När skolan är över, när jag har ett jobb och riktig lägenhet, kanske en egen familj och en hund...då hoppas jag att jag har en annan del av världen som min egen. Just nu är det dock Boden, det är min del. Det är här jag trivs, det är här jag känner hur stigarna går och jag vet vem som är släkt med vem (vilket inte alls är sant, för jag är urdålig på sånt).
Hela tiden jag varit i Japan när jag tänkt på att "fara hem" har jag dock tänkt på Linköping, på C-huset och Irrblosset...även om jag inte kommer tillbaka till Irret. Det är lite märkligt, att jag ser Boden som min del av världen samtidigt som jag tänker på Linköping som hemma. Det var en mycket omvälvande känsla när jag insåg att "hemma" inte var samma sak som "Sävastön" längre.
Hur det än är så bär det av mot Linköping i morgon, med bil och nästan hela mitt bibliotek...min overall och basårsrock är kärleksfullt nerknölade i en ICA-påse, mammas linneskåp länsat (eller ja, hon kastade väl saker över mig snarare än att jag tog dem) och jag ska faktiskt ta med mig CD-skrivor den här gången också.
Östergötland på torsdag!
/Elin
Oj! Det är grönt!
SvaraRadera