Jag köpte en ny mobiltelefon igår eftersom den jag använt som väckarklocka i ett år i Japan börjar bli lite...svårmanövrerad eftersom siffrorna som jag behöver för att slå in pin-koden nu mer bara fungerar hälften av gångerna.
Vi for till Storheden på vägen till kräftskivan i Prästholm för att jag skulle få en french hot dog till lunch och också kanske hitta en mobil som jag gillade. Det var ju lördag så expert hade bara öppet till 16, men onoff hade öppet till 18 så vi började på expert vars urval av telefoner var väldigt tunt ansåg jag (de hade bara en vägg med telefoner och bara en färg av varje sort framme på display). Sen har jag nu prövat mig fram med både luck-telefon och skjut-telefoner och konstaterat att jag tycker bäst om telefoner som saknar båda dessa funktioner, vilket inte gjorde urvalet större. Så vi gick därifrån och gick till onoff där utbudet var, om möjligt, sämre.
Men jag tog en kölapp, frågade om skillnaden mellan två telefoner, nöjde mig med svaret "Den där funkar, den där funkar inte" och efter frågorna "Har den ficklampa?" (nej) och "Finns den i andra färger?" (ja men inte på lager) så gick jag till kassan, betalade och lämnade affären med min nya Nokia 5220 XpressMusic. Det gick på...10 minuter, var av 7 var att vänta på min tur.
När jag sen satt i bilen kändes allt så ostrukturerat, stressat och ogenomtänkt. Jag skrev inte på något kontrakt, jag behövde inte visa leg, jag fick ett nytt nummer även om jag inte skulle använda det, jag behövde inte knyta telefonen till ett abonnemang...jag bara betalade och gick och nu är min telefon helt fungerande (förutom att jag inte hittar ännu och har helt glömt bort hur T9 fungerar). Varje gång jag tittar på den känns det nästan som om jag stulit den eller fuskat till det eftersom allt gick så fort och jag måste påminna mig om att jag inte är i Japan längre och att det inte är lika många restriktioner för att köpa en telefon längre. Märkligt känns det i alla fall...både för att det gick så lätt och för att jag faktiskt tänker på det och funderar över det.
Sen gick det väldigt lätt att slänga i väg några tusen kronor också...undra om jag för en stund fick för mig att det var yen jag handlade med?
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar