Så var det dags att vända blad då för att börja med en klyscha.
Jag är tillbaka i Linköping och ifall någon har tvivlat så kommer bloggen att fortsätta leva även om jag inte är ute på "mitt livs äventyr" längre. Istället har jag börjat den långa uppförsbacken tillbaka efter det där äventyret, eller kanske står jag vid foten av den och har inte startat ännu? Jag vet inte vad det är som gör att det känns som en uppförsbacke, jag vet inte varför det känns så viktigt att bli klar så fort som möjligt när jag inte vill jobba ändå...jag vet inte, det bara gör det.
Det kändes passande att byta färg på bloggen, så att ingen missar att jag är tillbaka i Sverige nu. Tillbaka i Linköping, tillbaka i mitt riktiga liv igen. Det känns bra och riktigt, riktigt märkligt. Jag har varit borta härifrån så länge att det inte är klokt. Jag har så lätt att bli sentimental att det här nästan är för överväldigande.
Lägenheten är ny, ligger i Ryd och är fem gånger så stor som rummet jag bott i under 10 månader. Ännu är den inte inbodd, väggarna är kala och jag har ingen belysning egentligen i vardagsrummet...men jag tror på det här. Jag tror att jag kan trivas här i tre år.
Jag har lite svårt att fokusera, det känns som om jag vill hinna med allt på samma gång. TV:n som jag fått i inflyttningspresent har gått ungefär sen Oscar gått hem (eller nja, sen han kom kanske för att vara ärlig) medan jag har lekt med datorn, lagat matlådor (ja, tillbaka till verkligheten direkt) och städat undan två saker kanske...det känns som om tiden är slösad om jag bara fokuserad på en enda sak. Kanske är jag lite ensam, kanske är jag bara trött. Helt klart blir jag tröttare av allt jag håller på med.
Kanske märks mitt multitasking i mitt skrivande, det var inte tänkt...det var tänkt att det skulle bli något episkt och vackert nu när jag är tillbaka, men George Clooney har en dålig komedi på trean och snart börjar Law & Order. Kanske kaffe...
/Elin
Jag är tillbaka i Linköping och ifall någon har tvivlat så kommer bloggen att fortsätta leva även om jag inte är ute på "mitt livs äventyr" längre. Istället har jag börjat den långa uppförsbacken tillbaka efter det där äventyret, eller kanske står jag vid foten av den och har inte startat ännu? Jag vet inte vad det är som gör att det känns som en uppförsbacke, jag vet inte varför det känns så viktigt att bli klar så fort som möjligt när jag inte vill jobba ändå...jag vet inte, det bara gör det.
Det kändes passande att byta färg på bloggen, så att ingen missar att jag är tillbaka i Sverige nu. Tillbaka i Linköping, tillbaka i mitt riktiga liv igen. Det känns bra och riktigt, riktigt märkligt. Jag har varit borta härifrån så länge att det inte är klokt. Jag har så lätt att bli sentimental att det här nästan är för överväldigande.
Lägenheten är ny, ligger i Ryd och är fem gånger så stor som rummet jag bott i under 10 månader. Ännu är den inte inbodd, väggarna är kala och jag har ingen belysning egentligen i vardagsrummet...men jag tror på det här. Jag tror att jag kan trivas här i tre år.
Jag har lite svårt att fokusera, det känns som om jag vill hinna med allt på samma gång. TV:n som jag fått i inflyttningspresent har gått ungefär sen Oscar gått hem (eller nja, sen han kom kanske för att vara ärlig) medan jag har lekt med datorn, lagat matlådor (ja, tillbaka till verkligheten direkt) och städat undan två saker kanske...det känns som om tiden är slösad om jag bara fokuserad på en enda sak. Kanske är jag lite ensam, kanske är jag bara trött. Helt klart blir jag tröttare av allt jag håller på med.
Kanske märks mitt multitasking i mitt skrivande, det var inte tänkt...det var tänkt att det skulle bli något episkt och vackert nu när jag är tillbaka, men George Clooney har en dålig komedi på trean och snart börjar Law & Order. Kanske kaffe...
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar