Åderlåtning

Redan de gamla grekerna som man säger, tappade varandra på blod. Visserligen av helt andra anledningar än vad man gör på bussen som står parkerad utanför Kårallen, men ändock, redan de gamla grekerna.

På den tiden, och några två tusen år framåt så åderlät man människor för allt och ingenting. Från början skar man i folk, inte helt olikt emos idag, och sen övergick man till att använda koppor som med hjälp av undertryck sög ut blodet ur hålen som läkaren hade stuckit i patienten. Det sägs att Ludvig XIV av Frankrike (Solkungen) var så rädd för att bada så när han hade övertalats att ta sitt andra bad i vuxen ålder så lät han åderlåta sig sju-fjorton gånger och ta några ordentliga lavemang innan han vågade sätta sig ner i badet. Gissa om han blev svimfärdig i det varma vattnet och sedan inte vågade bada mer fram till sin död...

Det vore kul att se lite statistik på hur många människor som hade överlevt sina sjukdomar om de bara inte hade blivit åderlåtna.

Det var Jan-Erik som först berättade om åderlåtning för mig och jag tyckte att det verkade direkt vedervärdigt. Nu i efterhand undrar jag varför detta var något som lärdes ut i historieundervisningen på mellanstadiet när man istället kunde ha ägnat lite tid åt intressantare saker.

Nå, jag har i alla fall lämnat blod idag och man ska kanske inte gå emot över 2000 år av läkekunskap, så kanske mår man lite bättre av att åderlåta sig tre gånger per år eller så. Samvetsmässigt gör man det i alla fall.

/Elin