Konstruktionsfel

Jag vet inte om folk är medvetna om det, men Sverige är lite felkonstruerat...eller i alla fall felmöblerat utifrån de förutsättningar som vi har. Det hade varit så himla mycket bättre om platsen jag bodde på låg närmare platsen som Elina bodde på för det tar bort så mycket av det roliga med att fara och hälsa på när det tar en hel dag att ta sig hem sen. Tänk så mycket mer tid jag hade kunnat sitta i Elinas soffa eller på ett mysigt café med henne som jag nu istället tillbringade på Cityterminalen eller bussen mot Linköping. Tänk så mycket bortkastad tid...Umeå är lite som Taiwan...det ligger helt enkelt för långt borta.

På vägen mot Umeå konstaterade jag att även om jag skulle flyga till en ny flygplats och med buss istället för tåg så var det inget spännande med att resa längre. Jag kunde inte bli orolig eller nervös över något som trots allt var så enkelt. När jag satt på flygbussen på väg mot Arlanda tänkte jag på när jag gick genom Tokyo i ottan på väg för att ta första tåget mot Haneda för att flyga till Sapporo andra gången. Det var att resa, det var spänning, det var en prestation. Nu var det bara en lång irriterande transportstrecka som hindrade mig från att tillbringa tid med Elina! Dumma, dumma restid!

Annars var det jättemysigt att vara i Umeå; dricka vin, träffa Elinas kompisar, dricka mera vin, tjattra tills Elina somnade, sitta på café, dricka lite bubbel, titta på lite film, mysa lite, gå i snön... allt sånt där som är mysigt och som vi inte hann med att göra i somras eller julas. Lite mer mys till påsk tycker jag!

/Elin