リング

リング, eller Ringu (uttalas Rin-gu, inte Ring-u), från 1998 ska vara skräckfilmernas skräckfilm och flera gånger värre än den amerikanska versionen som kom 2002 och fick mig att sova hos mamma och pappa efter att jag sett den.

Så man kan ju diskutera hur smart det är att kläcka ur sig: "Since I started to study Japanese I've wanted to see the Japanese version of The Ring!" Det var för övrigt inte ens sant, jag har funderat på att se den sen jag hittade den i Jessicas filmsamling i Skäggetorp...men det var nästan samtidigt som jag började läsa japanska.

Förslaget föll i god jord och idag morse (efter att jag klivit upp en timme tidigare osv osv) föreslog tjejen från Alabama att om jag inte hade annat för mig ikväll så borde vi se japanska The Ring. Visst, sa jag. Vi gick för att hyra (ja hör och häpna) filmen men då vi inte i vår vildaste fantasi kunde tro att en av världens läskigaste skräckfilmer hette Ringu...så vi hade svårt att hitta den.

Redan där hade filmen tappat lite...Ringu...töntigt (låter som Sid i Ice Age).

Ljuset släktes, vi kröp ner under täcket i min säng...vi slog på filmen och hade taggat varandra en stund innan att nu, nu skulle det bli skräck...

Antiklimax: Ingen engelsk text. Ingen text alls faktiskt...jag gjorde försök att ladda hem engelsk text som fungerade till DVD:er...men nej, jag är inte nörd nog för att få dem att fungera. Bästa försöket blev att alla textningar lades över varandra vilket betydde att vi kunde läsa kanske två menignar.

Resultat: Vi fick promt se den på japanska.

Så jag vet inte om det var bristen på förståelse av samtalen, mina dåliga högtalare eller det faktum att vi visste vad som hände...men den var inte läskig. För att vara en 10 år gammal film var effekterna riktigt bra...framförallt eftersom det inte var effekter. Det var bara stämning, ljus och lite trickfilmning och smink, men läskig var den inte. Inte "sova-med-ljuset-tänt-hos-mamma-och-pappa-läskig" i alla fall. På sin höjd "gömma-ena-ögon-när-hon-kommer-ut-ur-TVn-läskig".

När vi stängt av filmen (eftertexter är nämligen ännu tråkigare på japanska än i vanliga fall) försökte vi analysera varför vi inte tyckt den varit läskig och vi konstaterade att språket nog inte var huvuddetaljen. Nej, tjejen var helt enkelt läskigare i den amerikanska...och den amerikanska var längre. Sen var filmen mer central i den amerikanska. Dock...öppet slut på den japanska medan den amerikanska har ett ordentligt avslut, precis som vad Mats sa om japansk film.

Nästa gångska vi testa The Juon 呪怨, eller The Grudge som vi känner den som...och eftersom det är en amerikansk/japansk produktion borde den ha text...

/Elin