Saker som störde mig

När Cedric skrev sitt inlägg om saker som han störde sig på i Japan så tänkte jag att det där skulle jag också ta och skriva om, men med saker som jag störde mig på i Japan då så klart. Dock skulle jag vänta till dess jag varit i landet lite längre och fått mer belägg för allt jag funderade på. Problemet är nu bara detta att allt som jag störde mig som mest på har jag vant mig vid och inget känns längre lika jobbigt som det gjorde under de där fösta veckorna. Så därför kommer här listan på allt som jag har vant mig vid:

• Kontanter - I Japan använder man väldigt sällan kort när man betalar. Det är mer regel än undantag att affärer inte godtar kort och därför tänker man inte på att betala med kort ens när man kan det. Detta kändes otroligt konstigt när det enda stället i Linköping som inte tar kort är studentpubarna och Baljan. Nu har jag kommit fram till att det inte alls är jobbigare att ha kontanter istället för att betala med kort.
• Vänstertrafik - Jag undrar fortfarande hur detta kunde utelämnas ur vår utbildning när vi gick på LiU när vi annars verkade täcka allt annat trams som täcke japanska egenheter. Nu vågar jag faktiskt gå över vägen utan att det är gröngubbe för jag har tillräckligt med koll på från vilket håll bilarna kommer. Jag kommer vara livsfarlig runt tvättstugorna i Ryd framöver.
• Pappersservetter - Det är återigen mer undantag än regel att det finns papper att torka händerna på när man har varit på allmänna toaletter. Dock har man vant sig så pass nu att man i stort sett alltid har med sig egna pappersservetter eller en liten handduk i väskan.
• Bugandet - Jag tror faktiskt att japanerna har slutat buga för mig nu! Eller är det jag som har börjat buga för dem? Hur som helst så märker jag inte av det eller finner det jobbigt längre.
• Vitt bröd - Det här var en stor pain, men om man steker brödet i stekpannan är det som vanliga rostmackor och efter att jag införskaffat ost från IKEA så är det som vilken frukost som helst.
• Bristande engelskakunskaper - Egentligen är jag nog lika trångsynt som amerikanarna när det kommer till att tycka att alla ska lära sig engelska (eller kunna prata det bara så där), bara för att folk inte lär sig engelska betyder det inte att de saknar intresse av att lära sig språk. Väldigt många japaner lär sig kinesiska och koreanska, antagligen för att det är vettigare för dem att lära sig än engelska.
  
• Kaffet - Jag vet inte om det är jag som blivit avtrubbad eller om jag faktiskt har hittat bra kaffe, det enda jag vet är att jag kan utan problem underhålla mitt missbruk.
• Skrikandet i affärer - Att ha 14 personer som ropar "Välkommen" så fort man kliver in i en butik är inte alls märkligt längre. Nu upplever jag det snarare som väldigt oartigt om de inte gör det. Då känns det verkligen som om de inte vill ha en i affären när de inte ens bryr sig om att kasta ur sig ett inövat och föga menat "Välkommen". Oftast får "Irasshaimase!" svaret "Tycker han ja!" i sann Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-anda.

Missförstå mig nu rätt. Det finns fortfarande 1000 saker som jag stör mig på i det här landet, så som:

• Isoleringen av hus - Som inte finns! Det ska inte kännas kallare inne än ute.
• 1 ¥ - Varför, varför, varför har man ett mynt som inte är värt något? Inte ens på sina bästa dagar är 1 yen värd 1 öre. Sluta gnälla på 50 öringarna!
  
• Närvaroplikt på lektionerna - Jag har inte haft sån på 6 år och det är först nu när den finns där igen som jag har lust att skolka. Dumheter säger jag!
• Plastpåsar - De är galna i plastpåsar i det här landet. Man får 14 st prassliga, tunna påsar varje gång man går och handlar. Köper man bindor, raklödder, medicin eller liknande pinsamheter så sätts det ner i en svart, tunn, prasslig påse så att ingen, Gud förbjude, skulle råka se vad man köper. Väx upp! Jag har köpt bindor utan problem sen jag var 16 år. Kondomer någon?
  
• Stämpelkorten - Precis som i Sverige har alla ställen sina egna stämpelkort. Dock bara så att man inte tjänar någonting på att ha dessa stämpelkort. 300 yens rabatt som bäst, vilket inte ens är 20% av varan.
• Förpackningarna - Det är så intressant att ett land som tvingar en att sopsortera noggrannare än Bodens kommun paketerar allt i inividuella förpackningar (kakor, tuggummin osv). Förpackningar stora som hus kan, på grund av alla mindre förpackningar innuti, innehålla fyra, fem små kakor...och kosta skjortan!
• Räkningarna - Jag vet inte hur det ligger till med Japan i allmänhet, men jag har räkningsbetalingar utspridda över hela månaden. Det är som uppgjort för att glömmas bort. Varför inte ta allt kring den 27 som normala länder?

Sen finns det en hel radda med KIP-problem (eftersom allt här över verkligen är KP-problem...eller?) som jag tänkte ta upp en annan dag.

/Elin