Idag har varit en sån där fruktansvärt oproduktiv dag där det enda jag har gjort är diskat. När jag vaknade upp idag var jag jättestressad. Så stressad att jag var tvungen att ligga och stirra i taket i 45 minuter och försöka lista ut varför jag var stressad. När det inte fungerade gick jag i duschen och slog sedan på datorn.
Där hade Cedric skickat klipp från YouTube som visade upp Gustavsson och Gustafsson på Idrottsgalan. Tänk så många roliga galor man har missat för att man är här på andra sidan jorden. Antagligen hade jag missat dem om jag varit hemma också, men då hade jag haft möjligheten i alla fall.
I den där praktiska listen ute till höger som finns på YouTube hittade jag också Parlamentets 10-års jubileum som jag var tvungen att ägna en timme åt (nej det fanns inget val). Det var roligt, men det har funnits så hemskt många bättre Parlamentetavsnitt i historien.
Tio år...det är nästan halva mitt liv! Ändå känns det som om Parlamentet är ett nytt TV-program. Illa. I "den rena kunskapsronden, Klart man hänger med" skulle panelerna svara på saker som hänt sedan programmet startade 1999. Första frågan var "Vem spränger en bilbomb i Nacka 1999?" på vilken Björn Gustafsson svarade "Kolla inte på mig, jag var typ 12 år så...".
Jag var också 12 år 1999, eller 11/12 av 1999 i alla fall. 90-talet känns nyss i min värld, men det är fruktansvärt länge sedan. Titta bara på min lillasyster, hon är född -92 och går gymnasiet nu. Själv sitter jag i Japan och filosoferar över navelludd. Nu när 90-talet ändå verkar vara så långt borta som det är så känns det ganska bra att jag i alla fall kommit hit. Till Japan. Till 3:e året på en civilingenjörsutbildning.
Hur var de senaste 10 åren? Jag började ju högstadiet -99 så helt underbart kan det ju inte ha varit, men jag gick gymnasiet och mina 2½ första år på universitetet under den tiden också och de tiderna har varit toppen.
Inte konstigt att man känner sig stressad utan anledning ibland när saker är så svåra att sätta i perspektiv. Både dåtid och framtid...men som ni kanske förstår utav mitt babblande så är jag inte det minsta stressad längre. Snarare hungrig och slö.
/Elin
Där hade Cedric skickat klipp från YouTube som visade upp Gustavsson och Gustafsson på Idrottsgalan. Tänk så många roliga galor man har missat för att man är här på andra sidan jorden. Antagligen hade jag missat dem om jag varit hemma också, men då hade jag haft möjligheten i alla fall.
I den där praktiska listen ute till höger som finns på YouTube hittade jag också Parlamentets 10-års jubileum som jag var tvungen att ägna en timme åt (nej det fanns inget val). Det var roligt, men det har funnits så hemskt många bättre Parlamentetavsnitt i historien.
Tio år...det är nästan halva mitt liv! Ändå känns det som om Parlamentet är ett nytt TV-program. Illa. I "den rena kunskapsronden, Klart man hänger med" skulle panelerna svara på saker som hänt sedan programmet startade 1999. Första frågan var "Vem spränger en bilbomb i Nacka 1999?" på vilken Björn Gustafsson svarade "Kolla inte på mig, jag var typ 12 år så...".
Jag var också 12 år 1999, eller 11/12 av 1999 i alla fall. 90-talet känns nyss i min värld, men det är fruktansvärt länge sedan. Titta bara på min lillasyster, hon är född -92 och går gymnasiet nu. Själv sitter jag i Japan och filosoferar över navelludd. Nu när 90-talet ändå verkar vara så långt borta som det är så känns det ganska bra att jag i alla fall kommit hit. Till Japan. Till 3:e året på en civilingenjörsutbildning.
Hur var de senaste 10 åren? Jag började ju högstadiet -99 så helt underbart kan det ju inte ha varit, men jag gick gymnasiet och mina 2½ första år på universitetet under den tiden också och de tiderna har varit toppen.
Inte konstigt att man känner sig stressad utan anledning ibland när saker är så svåra att sätta i perspektiv. Både dåtid och framtid...men som ni kanske förstår utav mitt babblande så är jag inte det minsta stressad längre. Snarare hungrig och slö.
/Elin
Trevligt att man kunde hjälpa till och lugna nerverna. Eller nåt...=)
SvaraRaderakram
Haha va liten du är ;)
SvaraRaderaHej! Desperat i Sävast provar så här eftersom jag inte vet om du får mina mejl. Tack för kortet och Hur mår du???
SvaraRaderaKram Jeanette