Gott Nytt År!

06:40 japansk tid, 1 h och 20 minuter innan det skålades i champagne hemma i Sverige, mötte jag årets första dag i den gråa gryningen på Inages gator där jag tog mig hem från tåget och nyårsfirandet i Tokyo. En stor flock med fåglar flög över huset där convinientstoren ligger och jag var för trött för att frysa. Då jag dansat ner för trapporna på stationen och koncentrerat mig på att inte falla började Solen i ögonen och det kändes som en bra sång att avsluta dagen, kvällen och natten med. Vi är lördagens änglar som virvlar i stan; Vi är dom som du hatar en söndag på dan...När fåglarna lyfte hade iPoden dock just bytt till Söndermarken och det var inte fel det heller: Och nyponbuskar, nyponbuskar; Hela vägen nyponbuskar; ser jag när jag blundar. Inte för att det varken finns nyponbuskar i Inage eller på min näthinna när jag blundar men det kändes ändå passande.

Vi hade planerat för den här natten så länge. Inget konkret, men för 2 eller 3 år sedan kläckte vi idén att vi skulle fira nyårsafton i Tokyo 08/09. Det spelade ingen roll var i Japan man var, vi skulle träffas där ändå och det skulle vara toppen! Jag vet inte hur det var för alla andra, men jag hade höga förväntingar på det, för nyårsafton i Tokyo skulle kunna bli hur bra som helst.

När det kom för faktisk planering var det David som fixade bord och karaoke, till och med förfest hemma i hans lilla studentrum (som nästan är dubbelt mot vad mitt är). Bra tågförbindelser och med tanke på hur många vi var så gick alla transporter oerhört smidigt. Vi var jag, Karl, Jessica, Johan, Johans syster med pojkvän, David så klart, Cedric, Jonas, Anders, Rasmus, Alexandra, Ängstuva, Jocke och Peter.


De från Kobe var det jättelänge sedan jag träffat och det var jäteroligt att se dem igen! Inte minst att se hur Ängstuva vuxit. Här är den utlovade bilden Pernilla, Ängstuva med sin mor --->

Hon är en blond liten solstråle som inte har vett nog att vara rädd för alla främlingar ännu, vilket gör det hemskt trevligt när man är en av dessa främlingar. Tyvärr hade karaokestället någon policy att små barn inte fick vara där efter klockan 23 vilket gjorde att familjen for hem istället. Mycket elakt av karaokestället, för Tuva var så söt i sina rosa hörselkopor.


Till mat var det yakiniku och restaurangen var hemskt trevlig. Jag har kommit att tycka riktigt bra om det där att tillaga maten själv vid bordet (även om det inte var jag som tillagade just någonting igår, men känslan av det). Det var väldigt gott, men sen är vi nog över lag lite svältfödda på rött kött hehe...

Sen fick ju alla såna fina pappersförkläden som David visar upp på bilden här bredvid. Allt för att vi skulle vara lika vackra när vi gick därifrån som när vi kommit...även om vi nog lite till mans luktade matos.

Karaoken sen var precis som karaoke med 14 personer brukar vara: helt okej men inte mer än så. Det är för mycket folk och för mycket viljor och för sällan man får välja låtar...men det löste sig ju ändå. Sjunga fick vi och just innan tolvslaget så sjöng vi Final Countdown.

Sen dansade vi tills vi inte orkade längre på en klubb vars skyltar där det stod "No Dancing No Drugs" på inte fanns roliga. Dansa gick dock hur bra som helst och det var ganska "utlänningsvänlig" musik även om mycket var mixat och trixat med tills man inte kände igen melodin längre.

Det sista som hände under kvällen som är värt att nämna är att vi på vägen ner i tunnelbanan mötte Jessica och Johans nederländare. Helt spontant så där! Jag kanske ska ta och fundera om det där med att man möter folk i småstäder...? Eller så får jag kanske inse att det inte är helt otippat att många firar nyår i Roppongi...Ungefär tre timmar senare var jag hemma

Så uppfylldes tre års förväntningar på Den Stora Festen?

Nej de gjorde inte det. Det var en jättetrevlig kväll och det var toppen att träffa alla igen. Det är ju trots det jag gör i Japan: längtar tills jag får träffa alla svenskar igen. Maten var god och karaoken fick jag att bli rökfri efter att jag bitchat en del (och har inte det minsta dåligt samvete för!). Jag är jätteglad att allt blev så bra och att jag slapp planera och ordna (tack än en gång) utan bara följa med strömmen.

Jag vet inte...kanske ska man bara inte se fram emot fester i flera år? Kanske är jag bara för traditionsbunden? Kanske saknade jag bara att räkna ner till 12-slaget? Kanske hade jag velat slippa vara storasyster? Kanske...

Hur som helst, Gott nytt år på er alla, var ni än är och tack till alla som var med och gjorde årsskiftet 2008/2009 helt oförglömligt och minnesvärt!

No more champagne

And the fireworks are through
Here we are, me and you
Feeling lost and feeling blue
Its the end of the party
And the morning seems so grey
So unlike yesterday
Nows the time for us to say...

Happy new year
Happy new year
May we all have a vision now and then
Of a world where every neighbour is a friend
Happy new year
Happy new year
May we all have our hopes, our will to try
If we dont we might as well lay down and die
You and I

Abba - Happy New Year

/Elin