Jag insåg när jag läste inlägget jag skrev igår (och mailen som jag fick) att jag nog måste ta några fler lyckopiller så att ingen får för sig att jag kommer hoppa ut från den värdelösa (och mögliga) balkongen som jag har.
Det är ju bara det att det inte händer så mycket på åtta kvadratmeter om man inte ordnar det själv och är verkligen inget fan av att göra det. Jag funderar på att ta min skrivbok ut på middag ikväll. Det är en trevlig sysselsättning som jag emellanåt tar mig för i Linköping också (även om det oftast handlar om en kaffe i Trädgårdsföreningen eller på Bosses uteservering). Detta märkliga beteende som mer ofta än sällan bemöts med "men...helt ensam?" tycker jag är ett trevligt nöje, för helt ärligt vore det ju otrevlig att sitta och skriva om jag faktiskt gick och tog en fika (eller middag) med någon.
Päronlampan som jag fick lyser så gott som jämnt och jag har flyttat datorn från sängen och sitter vid skrivbordet igen. Tyvärr faller alla de fina, svarta blommorna från väggen, men vad kan man göra mer än att fundera på om väggarna i Linköping också är så här skrövliga eller om jag skulle kunna göra något liknande när jag kommer hem igen?
För att pigga upp även detta inlägg kommer här en bild på en 2000 yensedel:
och killen på gårdagens bild blev inte alls överkörd av en buss.
Sen förstod jag inte vad Hitler gjorde i baren Elina, men jag är övertygad om att han inte lät judar komma in i hans bar...och Söndag 13.3.99 är titeln på Winnerbäcksången som jag senast hittat och applicerat på mitt liv. Även sången som är insprängd i hela förra inlägget.
/Elin
Det är ju bara det att det inte händer så mycket på åtta kvadratmeter om man inte ordnar det själv och är verkligen inget fan av att göra det. Jag funderar på att ta min skrivbok ut på middag ikväll. Det är en trevlig sysselsättning som jag emellanåt tar mig för i Linköping också (även om det oftast handlar om en kaffe i Trädgårdsföreningen eller på Bosses uteservering). Detta märkliga beteende som mer ofta än sällan bemöts med "men...helt ensam?" tycker jag är ett trevligt nöje, för helt ärligt vore det ju otrevlig att sitta och skriva om jag faktiskt gick och tog en fika (eller middag) med någon.
Päronlampan som jag fick lyser så gott som jämnt och jag har flyttat datorn från sängen och sitter vid skrivbordet igen. Tyvärr faller alla de fina, svarta blommorna från väggen, men vad kan man göra mer än att fundera på om väggarna i Linköping också är så här skrövliga eller om jag skulle kunna göra något liknande när jag kommer hem igen?
För att pigga upp även detta inlägg kommer här en bild på en 2000 yensedel:
och killen på gårdagens bild blev inte alls överkörd av en buss.Sen förstod jag inte vad Hitler gjorde i baren Elina, men jag är övertygad om att han inte lät judar komma in i hans bar...och Söndag 13.3.99 är titeln på Winnerbäcksången som jag senast hittat och applicerat på mitt liv. Även sången som är insprängd i hela förra inlägget.
/Elin
puss på dig :)
SvaraRaderaHej Elin, här är en annan Elin som hälsar! Jag brukar kika in på din blogg då och då. :)
SvaraRaderaVad tråkigt att du inte upplever din vistelse i Japan så spännande som du kanske hade hoppats på. Men det är klart, om man inte känner något syfte eller har någon målsättning med sin tillvaro har man nog ganska långtråkigt oavsett vart man befinner sig?
Om du vill uppleva "Japan" som du beskrev Asakusa i ett tidigare inlägg så måste jag verkligen slå ett slag för Kyoto. Jag vet att det kan vara dyrt att resa (särskilt om man vill ta shinkansen) men ibland går det att hitta "second hand biljetter" i särskilda kiosker (från folk som inte kan utnyttja sin köpta resa). Man kan också åka nattbuss.
Själv är jag väldigt intresserad av fotografi och kultur så jag spenderade en hel del tid på muséer och utforskade omgivningana med min kamera. Att ta med sig skrivboken ut låter som en bra idé, och att bara sitta och studera människor som går förbi... :)
Ha det bra, jag ser fram emot att läsa mer om dina äventyr! :)