24 januari 2009

In his hands

Idag var det tid för ytterligare en ny upplevelse: gå till frisören i Japan.

Jag och Jasmine (den mexikanska amerikanskan) har tyckt att det varit klipp-tid i några veckor nu och tillsammans lyckades vi boka en klipptid med hjälp av en indonesisk kompis som bott här i tre år redan. Denna tiden var i morse, så fredagskvällen blev lite kortare än planerad för att kunna kliva upp till detta äventyr.

Ute var det grått, regning och trist, men det första vi konstaterade när vi gick in i frisörsalongen var att det luktade precis som det ska lukta i en frisörsalong: hårfärg, hårspray, shampo och fönar. Det var tryggt, inte för att vi någonsin tvivlat...japaner kan hår.

Hon som bokat åt oss, tillika vår tolk och säkerhet, kom tio minuter sent, men det gav oss bara tid att välja ut bilder som liknade de frisyrer vi ville ha. Sånt underlättar ju alltid när språket tryter.

Personalen tog våra jackor och hängde undan dem i garderoben och vi fick låsa in våra väskor i små skåp. Allt var gulligt, ljust och tjejigt, även om även killar kom och klippte sig där. Men de försvann in i en annan del av lokalen som jag antar inte var lika gullig, ljus och tjejig.

Tydligen är det här med att besöka frisören ett socialt event för japanskor eftersom de kom och frågade oss om det gick bra om vi inte satt bredvid varandra när vi blev klippta. Självklart tyckte vi, även om vår stackars tolk fick gå mellan sin egen klippning och oss haha.

Fler saker som borde uppmärksammas med att gå till frisören i Japan: huvudmassage ingår! För att inte tala om hur underbart det var att låta dem tvätta håret. Jag kommer aldrig mer kunna shamponera mig själv så att jag blir nöjd med det.

Jag förstod inget min frisör sa (och med ingeting menar jag "jag förstod inget vettigt av vad han sa") men han var så gullig och försökte fråga med händer och gester istället. Bäst var när han frågade om han fick fluffa håret innan han fortsatte att klippa det. Jag har aldrig varit med om att de faktiskt fixar till frisyren innan de klipper färdigt, men jag litade fullständigt på honom.

Klippningen gick helt annorlunda till än alla tidigare jag upplevt och jag blev flera gånger fundersam på vad det var han höll på med, men jag litade som sagt på honom...för japaner kan ju hår och frisyrer. Resultatet: Skitbra!

Sen blev man påklädd och följd ut genom dörren. Det är helt otroligt vad ompysslad man blir om man bara är van vid de svenska frisörerna. Det är inget som helst fel på dem, men medan dagens frisör bugade sig till golvet och bad om ursäkt när "chefen" kom och bad honom följa med så säger frisörerna i Sverige inte ens till innan de lägger ner saxen och går till telefonen för att svara. Å andra sidan finns det inga frisörsalonger i Sverige som har tre super-stylade tjejer som jobbar i kassan heller...

Pris: 2450 yen (visserligen halva priset)
Tid: ~1 h

/Elin

P.s. det är svårt att ta kort på sig själv, så jag gör inte det. D.s.

3 kommentarer:

  1. Jag behöver också, verkligen, verkligen klippa mig. Jag tycker det är lite jobbigt, men du får det iallafall att låta som en ganska trevlig upplevelse, villket ju är positivt! Hoppas du kommer känna dig nöjd länge:)

    SvaraRadera
  2. Tror du att den ursäkten duger? Suck...du känner mej...bild!

    SvaraRadera
  3. håller med Pernilla. Var ni inte tre personer hos frisören? Gick ni inte därifrån samtidigt? Hade du inte telefonen med dig? Bild krävs:)

    SvaraRadera