Igår åkte familjen Essner ut och åkte tåg. Fram och tillbaka överallt och till platser långt, långt bort i obygden...men det står det om på andra ställen....så det får ni läsa om där :P Allt slutade dock relativt bra och det hände sig att jag besökte Japans nationalhistoriska museum igen. Detta ledde i sin tur till att jag hittade två kanji-ord plus en term att slå upp på wikipedia idag. Så nu har jag läst om japanska minoritetsbefolkningar och inbördeskrig.
På kvällen lämnade jag dock familjen på hotellet för att gå på något som nu i efterhand bara kan ses som en generalrepetiton för nyårsafton. Carrl är i Japan för stunden så han och Nozomi drog ihop ett gäng (som visade sig egentligen bara bestå av LiU-studenter) för nomihoudai på Aqua. Det var tokkul att träffa alla igen och antagligen kommer jag inte riktigt ihåg allt dumt jag gjorde och sa...men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?
Vi chockade japanerna med att sjunga sittningsvisor och jag fick höra att här och var i världen finns det folk som tror att vi i Sverige säger "för fan" och andra intersanta saker när vi skålar med varandra. Kanske borde ha fabrikerat mer till min Sverigepresentation?
Sen när man börjar beställa in kanna på kanna efter öl så är det inte så kontsigt att man missar sista tåget tillbaka til Tokyo. Så ett gäng Tokyobor underade vad man gör i Nishi-Chiba när man missat sista tåget. Jag påstod att man for till Inage, så det gjorde vi. Att ha Tokyobor i Chiba är ungefär lika ovanligt som att ha Lulebor i Boden, men jag kan inte säga att jag egentligen klandrar någon av dem. I Inage finns det två ställen öppna vid tiden för tågens uppehåll: en karaokebar och tydligen ett manga-café som jag aldrig hört talas om. För de flesta av oss blev det en oinspirerad omgång karaoke som jag övergav vid halv 3 tiden för att jag skulle upp och fira mamma idag.
Det blev med andra ord ganska platt fall på slutet, men samma sak där, vad gör det om hundra år när allting kommer kring? Jag är bara glad att ha fått träffa alla och ha fest på svenska. Carrl frågade mig hur jag trivdes i Japan för tydligen framstår det som att jag inte trivs så bra när folk läser den här bloggen. Man ska inte ta allt jag skriver här så seriöst, men det ligger helt klart något i det. Inte så att jag vantrivs, men något innebär det väl när de roligaste tillfällena jag har haft i Japan är (utan inbördes ordning :P) när jag var i Sapporo hos Jessica och Johan, när jag firade min födelsedag med Jonas och David och så igårkväll...
Nu laddar jag om för nyårsafton och då är det jag som måste ta första tåget hem ;)
/Elin
P.s. Gästlistan var i utgångsläget:
Jag
Nozomi
Carrl
Anders
Jonas
David
Cedric
Peter
Johan (Peters kompis) D.s.
På kvällen lämnade jag dock familjen på hotellet för att gå på något som nu i efterhand bara kan ses som en generalrepetiton för nyårsafton. Carrl är i Japan för stunden så han och Nozomi drog ihop ett gäng (som visade sig egentligen bara bestå av LiU-studenter) för nomihoudai på Aqua. Det var tokkul att träffa alla igen och antagligen kommer jag inte riktigt ihåg allt dumt jag gjorde och sa...men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?
Vi chockade japanerna med att sjunga sittningsvisor och jag fick höra att här och var i världen finns det folk som tror att vi i Sverige säger "för fan" och andra intersanta saker när vi skålar med varandra. Kanske borde ha fabrikerat mer till min Sverigepresentation?
Sen när man börjar beställa in kanna på kanna efter öl så är det inte så kontsigt att man missar sista tåget tillbaka til Tokyo. Så ett gäng Tokyobor underade vad man gör i Nishi-Chiba när man missat sista tåget. Jag påstod att man for till Inage, så det gjorde vi. Att ha Tokyobor i Chiba är ungefär lika ovanligt som att ha Lulebor i Boden, men jag kan inte säga att jag egentligen klandrar någon av dem. I Inage finns det två ställen öppna vid tiden för tågens uppehåll: en karaokebar och tydligen ett manga-café som jag aldrig hört talas om. För de flesta av oss blev det en oinspirerad omgång karaoke som jag övergav vid halv 3 tiden för att jag skulle upp och fira mamma idag.
Det blev med andra ord ganska platt fall på slutet, men samma sak där, vad gör det om hundra år när allting kommer kring? Jag är bara glad att ha fått träffa alla och ha fest på svenska. Carrl frågade mig hur jag trivdes i Japan för tydligen framstår det som att jag inte trivs så bra när folk läser den här bloggen. Man ska inte ta allt jag skriver här så seriöst, men det ligger helt klart något i det. Inte så att jag vantrivs, men något innebär det väl när de roligaste tillfällena jag har haft i Japan är (utan inbördes ordning :P) när jag var i Sapporo hos Jessica och Johan, när jag firade min födelsedag med Jonas och David och så igårkväll...
Nu laddar jag om för nyårsafton och då är det jag som måste ta första tåget hem ;)
/Elin
P.s. Gästlistan var i utgångsläget:
Jag
Nozomi
Carrl
Anders
Jonas
David
Cedric
Peter
Johan (Peters kompis) D.s.
CarRl? rR?
SvaraRadera