Idag var jag in till Tokyo igen...synd att det faktiskt börjar bli riktigt dyrt att ta sig dit eftersom det alltid är så trevligt att vara där. Idag blev den nätta summan ungefär 1500 yen och med växlingskursen jag tog ut pengar på senast blir det över 120 kr.
För att ändra på den svaga kronan gick jag, David och Jonas till den svenska ambassaden för att säga ett och annat! Det visade sig att de hade julbassar, vilken överraskning! Tyvärr var maten slut redan efter mindre än halva öppettiden med det fanns både Skåne och OP. För att inte tala om glögg och pepparkakor! Allt med creds till IKEA.
Det var hemskt märkligt att vara på den trånga gården och se blonda européer överallt (långt ifrån alla var nämligen svenska). Det var mycket svårare att se David och Jonas när alla inte var korta och mörkhåriga i alla fall.
Davids japanska (hon heter det nu för jag har glömt hennes namn) var hemskt snäll och nu, två månader in i min vistelse här, kan jag faktiskt någorlunda ta mig igenom en vettig "första-gången-vi-träffas"-konversation med en japan. Om denna japan kan lite engelska vill säga. Jag har mycket bättre självförtroende om jag kan falla tillbaka på engelska. Japanerna jag umgås med till vardags har jag kommit förbi det där presentationsstadiet med vilket gör att jag behöver kunna prata bättre japanska vilket i sin tur betyder att jag inte pratar japanska med dem.
悪循環！
Det är ett bra japanskt ord att kunna när man inte kan något annat. Skit.
Jag hade ståplats på tåget in idag igen. Fast bättre in än hem...Jag stod och lyssnade på Lars Winnerbäck och tittade ut genom fönstret som om jag vore del i en SJ-reklam (upplev den inre resan...om ni kommer ihåg?). Precis som jag alltid gör när jag har ståplats på det där dumma tåget...det och träna kanjiuttal med hjälp av hållplatserna. Så, idag, mellan husen, långt i fjärran såg jag ett snöklätt berg med platt topp!
Så nu undrar jag: Var i hela friden har de gömt Fuji alla andra gånger jag farit till Tokyo?!
/Elin
För att ändra på den svaga kronan gick jag, David och Jonas till den svenska ambassaden för att säga ett och annat! Det visade sig att de hade julbassar, vilken överraskning! Tyvärr var maten slut redan efter mindre än halva öppettiden med det fanns både Skåne och OP. För att inte tala om glögg och pepparkakor! Allt med creds till IKEA.
Det var hemskt märkligt att vara på den trånga gården och se blonda européer överallt (långt ifrån alla var nämligen svenska). Det var mycket svårare att se David och Jonas när alla inte var korta och mörkhåriga i alla fall.
Davids japanska (hon heter det nu för jag har glömt hennes namn) var hemskt snäll och nu, två månader in i min vistelse här, kan jag faktiskt någorlunda ta mig igenom en vettig "första-gången-vi-träffas"-konversation med en japan. Om denna japan kan lite engelska vill säga. Jag har mycket bättre självförtroende om jag kan falla tillbaka på engelska. Japanerna jag umgås med till vardags har jag kommit förbi det där presentationsstadiet med vilket gör att jag behöver kunna prata bättre japanska vilket i sin tur betyder att jag inte pratar japanska med dem.
悪循環！
Det är ett bra japanskt ord att kunna när man inte kan något annat. Skit.
Jag hade ståplats på tåget in idag igen. Fast bättre in än hem...Jag stod och lyssnade på Lars Winnerbäck och tittade ut genom fönstret som om jag vore del i en SJ-reklam (upplev den inre resan...om ni kommer ihåg?). Precis som jag alltid gör när jag har ståplats på det där dumma tåget...det och träna kanjiuttal med hjälp av hållplatserna. Så, idag, mellan husen, långt i fjärran såg jag ett snöklätt berg med platt topp!
Så nu undrar jag: Var i hela friden har de gömt Fuji alla andra gånger jag farit till Tokyo?!
/Elin
Vems japanska sa du? Skvaller bitte!
SvaraRaderaDavids. Som i den blonda David, inte den mörkhåriga David (han har väl en kines?).
SvaraRaderaOch inte skvaller, det är inte hans japanska på det viset.
/Elin