Otur i oturen.

Sen jag började resa runt i Japans tågnät har jag väntat på den dagen som jag ska råka kliva på fel tåg (eller fel håll på yamanote line). Jag trodde att anledningen skulle vara att jag inte skulle förstå kanji eller dyl. men nej...än en gång får jag ge min far rätt i uttalandet: Det är när man tror att man kan något som man gör fel.

Jag hade faktiskt fått för mig att jag kunde det där med tågen nu och så stolt deklarerat att Stockholm Central...ja den skrämmer mig inte längre! Inget med Stockholms lokaltrafik är faktiskt skrämmande längre!

Fem, sju gånger så där har jag farit till IKEA, vilket innebär ett tågbyte i Nishi Funabashi. Förra gången var det lite knivigt att hitta platformen jag skulle till eftersom jag kom upp på fel ställe och då blev allt förvirrat, men jag lyckades ändå luska mig fram med hjälp av liten kanjikunskap och det underbara frågeorden "doko" och "dochira" (var och åt vilket håll).

Idag, när jag skulle hem, gick jag upp på platformen och klev på tåget. Skrev ett mail till David och berättade att jag hade köpt hans knäckebröd (och att jag kan knyta mina sandaler själv...även om den referensen nog är bortkastad på honom, men jag gillar den) och klev sedan av på första stationen. När jag såg upp från mobilen upptäckte jag att Hoppsan! det här var inte Nishi Funabashi...Aja, tåget tillbaka går om tre minuter och ganska nöjd med mig själv att jag nu provat på att åka fel tog jag mig tillbaka.

Då jag klev av tåget i Minami Funabashi igen så gick tåget jag borde ha tagit och jag svor lite över att nästa gick om 25 minuter. Aja, kollade en gång till att jag var på rätt ställe nu och sedan satte jag mig på tåget som kom in. Sittplats en hel hållplats! Det är guld det!

Satt och skrev lite, tittade upp efter en stund och såg att fönstret mittemot var stänkt med lite regn. Fan också, jag som måste cykla från stationen sen...hade jag bara hunnit med första tåget hade det inte regnat. Suck suck...aja, sånt är livet tänkte jag och hoppades att det inte regnade i Inage.

Så plötsligt, just som tåget hade tänkt gå så öppnade sig himlen och det började blixtra. Folket på tåget såg sig omkring och småskrattade lite åt alla som kastade sig in i tåget bara för att rädda sig undan regnet. Sen började det dock blåsa in regn i tåget (eller skvätte från taget och perrongen? Jag vet inte men jag satt fyra platser från dörren och jag blev blöt) och en av kostymkillarna som hoppade upp på tåget sa skrattande till sin kompis "Eeeee! Taifuu da!". Jag trodde detta var ett låneord från japanskan (och inte tvärt om som det brukar vara när ord liknar varandra) men det visade sig vara från kinesiskan. Hur som helst, om ni inte är vana att göra om japanska ord till förståeliga saker så betyder det "tyfon".

Jag gillar inte att folk säger det när jag är i närheten :P

Hur som helst så fick vi vänta i lite mer än en timme (vilket betydde att jag väntade i 1½ h) innan tågeländet gick. Japanerna verkade dock inte så stressade eller brydda, de stälde sig och lutade sig mot armen och somnade. Jag var bara glad att jag kommit tidigt och fått sitta.

Aja. Nu ska jag klä på mig och gå på fest...suck...osugen.

/Elin