Äh...vad då live? Jag har Wikipedia.

Det blev påpekat för mig att jag inte hade bloggat på några dagar nu, men jag tycker inte att det är lika viktigt nu när det finns fyra andra människor som berättar vad som händer i mitt liv. Det finns ju en begränsning på hur många sätt man kan skriva något. Därför lämnar jag också dagsskildringarna av vårat äventyr till dem.

Idag fyller Japans kejsare 76 år. Det betydde att allmänheten blev insläppta på palatsgården för att de skulle få chansen att hylla och gratulera kejsaren på födelsedagen. Detta är lite som en solförmörkelse: händer inte så ofta och bör tas tillvara på. Visserligen är kejsarens födelsedag lite mer vanligt förekommande än solförmörkelser, men ändå.

Framförallt är födelsedagar väldigt schemalagda och lätta att planera in i kalendern, vilket gör att många japaner tar sig in till palatset för att uppvakta sin kejsare. Detta underlättas ännu mer genom att den 23 december är en allmän helgdag.

Handen på hjärtat så gick vi dit mer för trädgården än för att titta på kejsaren, men någon stack en japansk flagga (modell: MAX-hamburgerflagga) i handen på oss och sedan blev vi vallade i horden av människor genom två säkerhetskontroller innan vi så stod utanför balkongen som jag, pinsamt nog, kände igen från Wikipedia!

Ingen kejsare där, bara massa, massa, massa folk och vi anslöt oss till skaran utan att egentligen ha något tålamod till att vänta på kejsar Akihito...även om han är den enda levande kejsaren i världen! Men vi stod där och två minuter senare var det omöjligt att flytta sig alls.

Japner, japaner, överallt japaner... men det gjorde inget, för vi var huvudet längre än alla.

Vi hade tur, efter ca 30 minuter (vilka jag ägnade mesta tiden åt att fundera på om högtalarna annonserade att vi skulle ta bilder på kejsaren eller om vi inte fick ta bilder på kejsaren) öppnades dörrarna på balkongen och tusenstals japanska flaggor åkte upp i luften medan lika många japaner hurrade...så egentligen spelade det ingen roll att jag var lång, flaggorna var ivägen ändå.

Där stod han då, en liten, liten man som bär fromdom så mäktiga titeln "kejsare" (även om kejsarna i Japan inte haft så mycket att säga till om någonsin) och med en ljus mansröst började han tala till sitt folk bakom det skottsäkra glaset. Han pratade om vi inte skulle oroa oss för framtiden och att han var glad att vi kommit för att grattulera honom på födesdagen. Han lät jättesnäll.

Fler än jag som sett den här bilden förr?
...eller nej, det är ju bara jag som googlar det japanska kejsarhuset...

...det här är annars också en bild som jag lika gärna kunnat ta från internet
f.h. Kronprinsessan Masako, Kronprins Naruhito, Kejsar Akihito, Kejsarinnan Michiko, Prins Akishino, Prinsessan Kiko

Sen, om vi vill, kan vi leka lite med namnen på prinsarna och se om de verkligen heter så där (vilket de inte gör...) men varför skulle vi det?

Intressant är dock att prinsessan Kiko födde en son för två år sedan som (efter dessa två prinsar) är tredje i tur på tornen. Han var också den första pojke som fötts i kejsarfamiljen på 41 år. Det var hemskt bra timing av dem...det var nära att bli kvinnlig tronföljd...

/Elin