Ja hörrni, nu är jag tillbaka i Chiba igen efter en lång helg i Sapporo. Det känns inte alls så där trevligt skönt som det brukar göra när man kommer hem efter en lång resa (det tog ca 6 h att ta mig från Sapporo station till Inage station), det känns mest bara jobbigt att vara tillbaka i mitt lilla, ensamma rum igen.
Plugga måste jag göra, och sova...men det är roligare att sitta här och knappra ner lite tankar och funderingar om helgen, för trots att det har varit full fart och mycket att göra har det ju funnits mycket tid för diskussion (som i slutändan alltid ledde till slutsatsen att Sverige faktiskt är bäst) och nya sätt att se på saker och ting. Det är väl det man har vänner till? Att döva ensamheten och sätta saker i perspektiv?
Till att börja med kan jag ju säga att det var kallast någonsin när vi vaknade i morse och då var det ändå bara -4 grader ute...tänk stackars Jessica och Johan när det blir kallt "på riktigt". Att behöva gå upp tidigt på morgonen är svårt nog utan att man ska behöva frysa ihjäl...eller slå på vattnet för den delen. För det måste de göra, slå på och slå av vattnet varje dag för att det inte ska frysa. Där jag sitter nu (vid en glasdörr ut till balkongen som nästan går att stänga ordentligt) känns det skitkallt, men jag är ändå säker på att det inte är kallare än 17-18 grader...och mitt vatten fungerar jämnt, vare sig jag slår på eller av det...fast det är klart, i Sapporo har de inga kackerlackor...
Så det har varit en hel helg med svenska och turistande. Inte i ordets egentliga mening eftersom jag, med handen på hjärtat, inte är så brydd i Sapporo. Jag är brydd i den värld som Jessica och Johan lever i och platserna där de fördriver sin tid. Annars är det väl Japan Japan även där uppe? Visst hann vi med några av platserna man "ska" se i Sapporo...inte minst klocktornet (bild snodd från Jessica och Johans blogg) som de tydligen är hemskt stolta över och sen TV-tornet som visst är Sapporos "nollpunkt" och platsen som alla adresser utgår från. Vi gick och frös i Odori-park som kommer bli jättefin när de tänder all julbelysning.
Intressantare tyckte jag dock det var att se karaokebaren med de prickiga väggarna där Jessica och Johan & Co oftast sjunger karaoke, prova restaurangerna som Jessica brukar prata om eller bara träffa människorna som de umgås med. För att inte tala om vilken höjdare det var att faktiskt få träffa Jessica och Johan också ;)
Något annat som jag gillade var onsen! En onsen är en naturlig varm källa med vatten och att få sjunka ner i en sån efter en dags springande i snålblås och snöstorm är inte fyskam ska jag säga! (Hemskt bra uppladning inför karaoke med nomihoudai är det också.) Det var avslappnande och uppiggande på samma gång...eller ja, det var avslappnanade att ligga i varmvattenbaden (som resulterade i att vi européer och amerikanare som var där såg ut som kräftor när vi klev upp) och det var uppiggande att gå ner i kallvattenbaden för att kyla av sig efteråt för att slippe eftersvettas i fyra år.
Roligt var också när jag i badet råkade stöta till en äldre japansk kvinna och ursäktade mig på japanska för då vände hon sig om till sin väninna och utbrast "Hon kan japanska!"...undra hur mycket skit de hade suttit och pratat om oss....
Något annat jag tyckte om där uppe var snön!
Det är hårt att vara norrlänning utan egentligt hopp om att få se snö i år...men japanerna skrattade gott åt mig.
Det här var verkligen ett av mina bästa impulsköp någonsin! Visserligen så känns det väldigt jobbigt just nu att ta tag i livet här nere igen men jag skulle ändå inte för nåt i världen vilja byta bort den här helgen. A little bit of home...nåt som inte var IKEA, nåt som inte hade lösningen i kanten (för att citera någon annan som ligger mig varmt om hjärtat). Det känns lite ensamt och jag avundas dem som är två. Johan sa att han inte hade haft så mycket hemlängtan tills dess jag kom och vi pratat så mycket om Sverige och allt som är bra med vårt avlånga land ("Det långa landet Falukorv", vars fyndighet visst blir lost in translation när det ska till engelska) och jag håller med, det är lättare att gilla läget och göra det bästa av situationen när Sverige och hemma är långt borta. Då kan man skärma av. Fast jag har inte hemlängtan som i att jag vill hem nu, jag vill bara att det ska vara augusti nästa år så att det här är bortgjort och jag kan flytta in i en ny lägenhet i Linköping...en med isolering och ugn!
Men som sagt, trots ökad hemlängtan var det bästa impulsköpet jag kunnat gjort!
Tack
/Elin
Plugga måste jag göra, och sova...men det är roligare att sitta här och knappra ner lite tankar och funderingar om helgen, för trots att det har varit full fart och mycket att göra har det ju funnits mycket tid för diskussion (som i slutändan alltid ledde till slutsatsen att Sverige faktiskt är bäst) och nya sätt att se på saker och ting. Det är väl det man har vänner till? Att döva ensamheten och sätta saker i perspektiv?
Till att börja med kan jag ju säga att det var kallast någonsin när vi vaknade i morse och då var det ändå bara -4 grader ute...tänk stackars Jessica och Johan när det blir kallt "på riktigt". Att behöva gå upp tidigt på morgonen är svårt nog utan att man ska behöva frysa ihjäl...eller slå på vattnet för den delen. För det måste de göra, slå på och slå av vattnet varje dag för att det inte ska frysa. Där jag sitter nu (vid en glasdörr ut till balkongen som nästan går att stänga ordentligt) känns det skitkallt, men jag är ändå säker på att det inte är kallare än 17-18 grader...och mitt vatten fungerar jämnt, vare sig jag slår på eller av det...fast det är klart, i Sapporo har de inga kackerlackor...
Så det har varit en hel helg med svenska och turistande. Inte i ordets egentliga mening eftersom jag, med handen på hjärtat, inte är så brydd i Sapporo. Jag är brydd i den värld som Jessica och Johan lever i och platserna där de fördriver sin tid. Annars är det väl Japan Japan även där uppe? Visst hann vi med några av platserna man "ska" se i Sapporo...inte minst klocktornet (bild snodd från Jessica och Johans blogg) som de tydligen är hemskt stolta över och sen TV-tornet som visst är Sapporos "nollpunkt" och platsen som alla adresser utgår från. Vi gick och frös i Odori-park som kommer bli jättefin när de tänder all julbelysning.
Intressantare tyckte jag dock det var att se karaokebaren med de prickiga väggarna där Jessica och Johan & Co oftast sjunger karaoke, prova restaurangerna som Jessica brukar prata om eller bara träffa människorna som de umgås med. För att inte tala om vilken höjdare det var att faktiskt få träffa Jessica och Johan också ;)
Något annat som jag gillade var onsen! En onsen är en naturlig varm källa med vatten och att få sjunka ner i en sån efter en dags springande i snålblås och snöstorm är inte fyskam ska jag säga! (Hemskt bra uppladning inför karaoke med nomihoudai är det också.) Det var avslappnande och uppiggande på samma gång...eller ja, det var avslappnanade att ligga i varmvattenbaden (som resulterade i att vi européer och amerikanare som var där såg ut som kräftor när vi klev upp) och det var uppiggande att gå ner i kallvattenbaden för att kyla av sig efteråt för att slippe eftersvettas i fyra år.
Roligt var också när jag i badet råkade stöta till en äldre japansk kvinna och ursäktade mig på japanska för då vände hon sig om till sin väninna och utbrast "Hon kan japanska!"...undra hur mycket skit de hade suttit och pratat om oss....
Något annat jag tyckte om där uppe var snön!
Det är hårt att vara norrlänning utan egentligt hopp om att få se snö i år...men japanerna skrattade gott åt mig.
Det här var verkligen ett av mina bästa impulsköp någonsin! Visserligen så känns det väldigt jobbigt just nu att ta tag i livet här nere igen men jag skulle ändå inte för nåt i världen vilja byta bort den här helgen. A little bit of home...nåt som inte var IKEA, nåt som inte hade lösningen i kanten (för att citera någon annan som ligger mig varmt om hjärtat). Det känns lite ensamt och jag avundas dem som är två. Johan sa att han inte hade haft så mycket hemlängtan tills dess jag kom och vi pratat så mycket om Sverige och allt som är bra med vårt avlånga land ("Det långa landet Falukorv", vars fyndighet visst blir lost in translation när det ska till engelska) och jag håller med, det är lättare att gilla läget och göra det bästa av situationen när Sverige och hemma är långt borta. Då kan man skärma av. Fast jag har inte hemlängtan som i att jag vill hem nu, jag vill bara att det ska vara augusti nästa år så att det här är bortgjort och jag kan flytta in i en ny lägenhet i Linköping...en med isolering och ugn!
Men som sagt, trots ökad hemlängtan var det bästa impulsköpet jag kunnat gjort!
Tack
/Elin
Ännu lite äldre
tar jag flyget därifrån
och tänker att jag blivit lite starkare,
tänker att jag bara måste
och se mig om
leva lite mer
ni vet hur jag är...
Nu går solen upp
och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt
och tittar västerut.
Ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv.
Stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förlåtelse.
Jag fattar ingenting...
- Jag fattar ingenting, Lars Winnerbäck
(med modifiering av mig)
tar jag flyget därifrån
och tänker att jag blivit lite starkare,
tänker att jag bara måste
och se mig om
leva lite mer
ni vet hur jag är...
Nu går solen upp
och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt
och tittar västerut.
Ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv.
Stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förlåtelse.
Jag fattar ingenting...
- Jag fattar ingenting, Lars Winnerbäck
(med modifiering av mig)
Oooh va mysigt :)
SvaraRadera(Är det en ring på Jessicas finger! :D)