Do they know it's Christmas time at all?

Så...idag är det första advent. I ett blått hus i norra Sverige tänder mamma snart det första ljuset i adventsljusstaken på frukostbordet. Jag tror att det är röda ljus i år. Det bara känns så.

I ett litet rum i mellersta (?) Japan har det hängts upp en stjärna i fönstret, en tomte på dörren och det väntas på mörkret när det faktiskt kommer synas att ljus och stjärnan är tända. Bamsekallenderns första lucka är öppnad, det är så mysigt att det är en adventskalender och inte en julkalender.

Tre kompisar for till Ikea idag men innan det kom de ner med hemmagjord sushi till mig. Så till lunch idag har jag haft sushi och grönt te. Det kändes ju juligt. Nu ångrar jag lite att jag åt upp alla pepparkakskolor, även om jag har Annas pepparkakor i en blå burk i bokhyllan.

Jag har tillbringat advent ensam under tre års tid, det är inte det som är grejen. Men här finns inget som känns juligt. Inget alls, inte ens tomtarna som jag har köpt känns riktigt juliga, vet inte varför.

Om jag varit i Linköping nu hade vi nog druckit glögg tillsammans och ätit pepparkakor, eller så hade jag åter igen tjatat mig till att vi skulle julbaka på första advent (och ingen annan dag!) eftersom det är traditionen i Boden.

Första året jag var i Linköping bakade jag pepparkakor själv, men en kavel jag fick från en snäll granne. Hon ville inte ha tillbaka den när jag kom med den eftersom hon var säker på att jag behövde den fler gånger. Sån vill jag också bli när jag blir gammal. Sen tog jag kort på mig själv när jag bakade pepparkakorna och skickade till mamma så att hon kunde sätta in mig i fotoalbumet tillsammans med alla andra som bakade pepparkakor.

Andra året jag var i Linköping bakade jag pepparkakor och lussekatter med Jessica, Johan, David, Oscar, Hanna och Kim. Vi lyckades fram till sista plåten innan vi brände några kakor, men det var för att vi börjat fika lussekatter och te redan. Vi bakade kanji som vi gav till Li och små pepparkakshus i olika former...Hanna gjorde en palm och en kamel att skicka till sina föräldrar i Afrika. Vi hade ingen kavel alls, så vi använde glöggflaskorna istället och det gick lysande.

Tredje året försvann advent av någon anledning. Istället hade Hybris julmiddag och jag hade en söt röd klänning på mig och tomtar i öronen. Pernilla, Lam och Emma var med från Norrköping. Det finns jättefina bilder från den tillställningen och Brian var tomte. Var tog advent vägen förra året?

I Linköping brukar jag gnälla på Oscar för att han vill sätta upp sin gran och sina ljusstake för tidigt och sen pyntar jag mitt hus så mycket jag kan på första advent. Första julen jag bodde i min nya lägenhet var det en tjej i flygeln mittemot som hade en enorm ljuskrans i sitt fönster. Den var så vacker och det hände mer än en gång att jag stod och tittade på den och blev glad av det. Så jag bestämde mig att återgälda tjänsten och köpte den största julstjärna jag kunde hitta (för jag hade faktiskt enorma fönster). Jag hoppas att någon såg den och blev glad.

/Elin

Det regnar hela tiden
Snart har året runnit bort,
det känns som höstarna blir värre
när vintern är så kort
Men bilen rullar hemmåt,
den gråa snön blir vit.
Det som gör ont kan inte nå mig nu,
det hittar aldrig hit

Jag kommer hem igen till jul,
jag önskar samma sak som du
ingen familj inga paket,
det e bara du och jag som vet,
jag kommer hem igen till jul.

Och innan dagen börjat,
är kvällen redan här
men jag vet att jag är framme snart
och jag vet att du är där.

Peter Jöback - Jag kommer igen till jul
Min favoritjulsång sen jag flyttade hemifrån