Idag är det kulturensdag i Japan, vilket innebär Happy Monday och att det är allmän helgdag. För mig innebär det dag fem av sex lediga och jag börjar bli måttligt road av att bara existera i Japan. Vad brukar jag göra under liknande dagar i Linköping?
För något år sedan pratade jag med Jonas om att alla omkring oss verkade ha gjort så mycket roligt och upplevt så mycket mer än lilla jag som bara gick från gymnasiet till japanskt basår och sedan vidare till min civilingenjörsutbildning. "Alla andra" hade bott både här och där, gått i skola på massa platser och provat så mycket mer.
Hans svar var att det mesta lät häftigt när man fick det berättat för sig, men när det kom till kritan så var det ju fortfarande bara skola, fast i ett annat land. Människor är likadana överallt.
Så sant, så sant...du är klok du Jonas. Här sitter jag i ett minimalt rum i Japan och vad har jag gjort hela dagen? Jo, jg har firat kulturensdag med att hjälpa Jessica titta på Criminal Minds via diverse kinesiska sidor eftersom sidan jag fått av min bror inte kände för att funka i Japan förrän 16.XX lokal tid. Det finns ett tillfälle när man vet att man gått för långt och jag tror att jag nått den punkten i mitt tittande av kriminalserier.
Hur skiljer sig det från mina dödagar i Linköping?
Alla säger att det här är mitt livs äventyr, att det är så himla tufft och en sån otrolig upplevelse som jag måste ta vara på! Ni kan ju komma hit och prova...jag påstår inte att det INTE är tufft och en otrolig upplevelse...men det är som Jonas sa: det är bara skola, människorna är ändå det samma. Det är inte så häftigt som det låter, jag tittar på Criminal Minds och min största livsinsikt hittills är att jag tittar för mycket på kriminalserier och äter lite för mycket choklad.
I Linköping far jag aldrig till Tokyo (av förståeliga skäl) och jag sjunger aldrig karaoke med människor från världens alla hörn...men i Chiba cyklar jag inte till Jessica och dricker te eller tar campusbussen till Norrköping en eftermiddag. Bara för att det är närmare gör det inte sakerna mindre häftiga (okej, kanske lite) eller mindre trevliga. I Inage går jag ut och äter middag med folk jag knappt känner, i Boden fikar jag upp alla mina pengar tillsammans med vänner...Det är ett lätt val egentligen...
Varför jag inte vill plugga i Tokyo? Herre Gud, människor! Jag är från Boden!
Allt är olika, men ändå så slående lika...så varför fara hemifrån alls?
Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!
/Elin
För något år sedan pratade jag med Jonas om att alla omkring oss verkade ha gjort så mycket roligt och upplevt så mycket mer än lilla jag som bara gick från gymnasiet till japanskt basår och sedan vidare till min civilingenjörsutbildning. "Alla andra" hade bott både här och där, gått i skola på massa platser och provat så mycket mer.
Hans svar var att det mesta lät häftigt när man fick det berättat för sig, men när det kom till kritan så var det ju fortfarande bara skola, fast i ett annat land. Människor är likadana överallt.
Så sant, så sant...du är klok du Jonas. Här sitter jag i ett minimalt rum i Japan och vad har jag gjort hela dagen? Jo, jg har firat kulturensdag med att hjälpa Jessica titta på Criminal Minds via diverse kinesiska sidor eftersom sidan jag fått av min bror inte kände för att funka i Japan förrän 16.XX lokal tid. Det finns ett tillfälle när man vet att man gått för långt och jag tror att jag nått den punkten i mitt tittande av kriminalserier.
Hur skiljer sig det från mina dödagar i Linköping?
Alla säger att det här är mitt livs äventyr, att det är så himla tufft och en sån otrolig upplevelse som jag måste ta vara på! Ni kan ju komma hit och prova...jag påstår inte att det INTE är tufft och en otrolig upplevelse...men det är som Jonas sa: det är bara skola, människorna är ändå det samma. Det är inte så häftigt som det låter, jag tittar på Criminal Minds och min största livsinsikt hittills är att jag tittar för mycket på kriminalserier och äter lite för mycket choklad.
I Linköping far jag aldrig till Tokyo (av förståeliga skäl) och jag sjunger aldrig karaoke med människor från världens alla hörn...men i Chiba cyklar jag inte till Jessica och dricker te eller tar campusbussen till Norrköping en eftermiddag. Bara för att det är närmare gör det inte sakerna mindre häftiga (okej, kanske lite) eller mindre trevliga. I Inage går jag ut och äter middag med folk jag knappt känner, i Boden fikar jag upp alla mina pengar tillsammans med vänner...Det är ett lätt val egentligen...
Varför jag inte vill plugga i Tokyo? Herre Gud, människor! Jag är från Boden!
Allt är olika, men ändå så slående lika...så varför fara hemifrån alls?
Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!
/Elin
Hihi...så glad att du äntligen fattat vilken metropol Norrköping är! Krävde dock inte att du jämställde eftermiddagsresorna hit med en resa till Tokyo men det är hedrande ;)
SvaraRaderaKram kram