Går det att få stil på den här då?

Ja, värre har jag sett...Här förvandlas smuts och trasor, till silkesrosett.

Först: Jag vet att Mulan är kines. Våga inte ifrågasätta mina Disneykunskaper!

Rätt asiatiskt land eller inte, liknande som på bilden över hände mig idag!

För någon vecka sedan gav de oss ett papper att fylla i över japanska kultursaker som vi ville prova på. Glad i hågen kryssade jag för allt, lämnade in och sedan glömde jag bort det till i måndags när de skickade mig ett mail till telefonen och sa att jag skulle komma till Tatamarummet ovanför cafeterian kl 12.50 på onsdag (idag). Man argumenterar inte med mail till telefonen, så idag kl 12.50 befann jag mig i tatamarummet ovanför cafeterian för att prova yukata. I korta ord är en yukata en traditionell japansk klädsel, en sommarkimono och mycket lättare (och simplare) än det plagg som poppar upp i svenskars huvud när man hör ordet "kimono" (om man inte är den som direkt tänker på en yukata och inte alls tänker på en kimono? hmm). Om man vill veta mer så finns ju alltid wikipedia.

Det var en grupp med söta gamla män och kvinnor som var medlemmar i någon form av kulturförening i Chiba. Jag tror det är människor som saknar sitt studentliv och skapar cirklar efter att de gått i pension. De var hemskt trevliga och verkade ha väldigt roligt tillsammans.

Kvinnorna hade ordnat så fint och lagt fram yukata åt oss (det är märkligt att inte göra ord till plural) och vi fick välja en av dem. Jag tog en blå med ett rött band! Knappt hade jag gjort det innan en av kvinnorna kom fram och efter någon bugning tog den ifrån mig igen och bad mig vika upp jeansen och ta av mig tjocktröjan. Allt med japanska och kroppsspråk.

Sen började hon klä på mig. Hon kändes som en av mössen i Askungen när hon tassade omkring mig och drog saker åt ena och andra hållet. Jag vet inte alls allt hon gjorde. Mumlade lite gjorde hon, frågade varifrån jag var och om jag provat en yukata tidigare. Hon band ett så vackert band runt min mage (eller nedre delen av revbenen egentligen) och sen placerade hon dit en platta, band ett till band runt och sen var det dags för det fina röda banet!

Det var länge sedan jag var så nära en annan människa som jag var denna japanska kvinna. Hon praktiskt taget stod på mig medan hon sträckte sina armar runt mig för att knyta och linda och binda. Från alla håll! Hon drog och hon ordnade och hon donade. Sen gick hon ett steg tillbaka, tittade på mig och suckade, drog lite i något på yukata och sa "hen..." vilket betyder typ "konstigt". Så hon ordnade lite till och sen var jag klar!

Trodde jag...efter några fotograferingar, ett antal korta samtal med japanska män och kvinnor som underade samma saker som kvinnan som klätt på mig (varifrån jag kom och ifall jag haft yukata tidigare), tog en kvinna tag i mig och sa att rosetten på ryggen var fel! Så medan jag stod med armarna utåt drog tre små japanska kvinnor i detta röda band och rättade till knuten. Aldrig har så många brytt sig om vad jag haft på mig.

Nelle (Tyskland), jag, Jasmine (USA)

Den första rosetten

Samtliga som var med på provningen och kvinnorna som hjälpte oss.

/Elin