Nu är vi i Kobe, på ett litet hotelrum som inte låter oss båda ha internet. Det kommer bli intressant hur det kommer gå.
Idag är det vår sista dag med JR-passet och vi har gjort vårt bästa att åka lite onödiga turer bara så att vi ska kunna få in lite mer pengar på det för vi har konstaterat att vi inte har tjänat något på att ha det. Vi skulle egentligen ha behövt en långresa till...synd att vi inte drog iväg till Inage när vi hade möjlighet ;)
När vi kom hit var det rätt fint väder, men nu spöregnar det! Asmycket. Det är rätt trevligt, eftersom det kom efter att vi kommit in. Jag kan också ha sett mina två första blixtar i Japan, jag har i alla fall inget minne av att jag skulle ha sett det.
I det fina vädret så passade vi på att gå ner mot Harbour land eftersom vi trodde att det skulle finnas mat där. Runt Kobe station finns det faktiskt väldigt, väldigt få restauranger som inte är izakayor eller yakiniku. Efter lite irrande hittade vi lite ramen mitt bland alla kobebiffar, men det gick så fort att äta att vi fortfarande inte fick checka in (vi försökte fördriva 2 h genom att äta lunch, men bara 20 min senare var vi klara) och därför gick vi omkring och vandrade i området.
Vi konstaterade lite förvånat att Kobe såg ut att vara en otroligt ojapansk stad, det var få blinkade skyltar, breda gator och inga telefonledningar i luften. För att inte tala om att husen såg västerländska och fräscha ut. Det var knappt så det fanns japaner där...fast det kunde ju också bero på att det var mitt på en vardag. Jag slängde ur mig kommentaren att det nästan såg ut som om Kobe också hade blivit bombad och då uppbyggd igen från grunden och allt samtidigt.
Senare på kvällen träffade vi Pernilla och Lam för vi skulle äta middag ihop och ta en liten förplanering för resten av veckan. Det blev lite olika don och sen blev vi sittandes i 3 h och bara pratade om hur Japan var. Bra och dåligt och konstigt och i förbifarten kom vi in på hur ojapanskt det såg ut nere i hamnen. Pernilla sa att det nog hade varit deras mål efter att de byggde upp efter jordbävningen och då kändes min kommentar från tidigare så fördummad. Herregud, det hände ju på 90-talet, känns som om man borde ha kommit ihåg det i alla fall.
Men Kobe då, skakat, inte bombat...och just nu väldigt, väldigt blött.
/Elin
Idag är det vår sista dag med JR-passet och vi har gjort vårt bästa att åka lite onödiga turer bara så att vi ska kunna få in lite mer pengar på det för vi har konstaterat att vi inte har tjänat något på att ha det. Vi skulle egentligen ha behövt en långresa till...synd att vi inte drog iväg till Inage när vi hade möjlighet ;)
När vi kom hit var det rätt fint väder, men nu spöregnar det! Asmycket. Det är rätt trevligt, eftersom det kom efter att vi kommit in. Jag kan också ha sett mina två första blixtar i Japan, jag har i alla fall inget minne av att jag skulle ha sett det.
I det fina vädret så passade vi på att gå ner mot Harbour land eftersom vi trodde att det skulle finnas mat där. Runt Kobe station finns det faktiskt väldigt, väldigt få restauranger som inte är izakayor eller yakiniku. Efter lite irrande hittade vi lite ramen mitt bland alla kobebiffar, men det gick så fort att äta att vi fortfarande inte fick checka in (vi försökte fördriva 2 h genom att äta lunch, men bara 20 min senare var vi klara) och därför gick vi omkring och vandrade i området.
Vi konstaterade lite förvånat att Kobe såg ut att vara en otroligt ojapansk stad, det var få blinkade skyltar, breda gator och inga telefonledningar i luften. För att inte tala om att husen såg västerländska och fräscha ut. Det var knappt så det fanns japaner där...fast det kunde ju också bero på att det var mitt på en vardag. Jag slängde ur mig kommentaren att det nästan såg ut som om Kobe också hade blivit bombad och då uppbyggd igen från grunden och allt samtidigt.
Senare på kvällen träffade vi Pernilla och Lam för vi skulle äta middag ihop och ta en liten förplanering för resten av veckan. Det blev lite olika don och sen blev vi sittandes i 3 h och bara pratade om hur Japan var. Bra och dåligt och konstigt och i förbifarten kom vi in på hur ojapanskt det såg ut nere i hamnen. Pernilla sa att det nog hade varit deras mål efter att de byggde upp efter jordbävningen och då kändes min kommentar från tidigare så fördummad. Herregud, det hände ju på 90-talet, känns som om man borde ha kommit ihåg det i alla fall.
Men Kobe då, skakat, inte bombat...och just nu väldigt, väldigt blött.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar