Vi har bara två nätter kvar i Kyoto nu och sen bär det av till Kobe.
Varje gång vi kommer till en ny stad tycker jag det känns som att komma till Japan igen och det är ganska jobbigt...eller nej, det känns mer som om vi bryter upp just som vi lärt känna omgivningen. Packa ihop allt och sedan börja om, få ny överblick över transporterna, matställena, affärerna och sen precis som man lärt sig hitta hem ordentligt så ska man vidare igen.
Om man bara är här i några dagar så kanske det inte spelar så stor roll, då kanske man aldrig hinner "rota sig" ordentligt eller så är jag bara lite översentimental. Antagligen är jag bara lite översentimental.
Jag sa innan jag for hit att jag skulle fara till Japan och vara turist den här gången, men jag gillar inte att vara turist i Japan. Kanske mest för att jag verkligen inte tycker om den stereotypa japanska turisten från väst: animenördar som är lite för Japan-frälsta.
Jag skäms lite för att ha ett JR-pass även om det är fruktansvärt praktiskt. Varje gång jag drar upp det och går genom spärren får jag dock för mig att japanerna tycker att jag är okunnig och en typisk utlänning och att jag inte kan förstå mig på systemet för att jag inte kan japanska. Värst var nog dock att sitta på en cykel i Hiroshima som det stod "Hana hostel" på cykelkorgen. För då var det så himla tydligt att vi faktiskt var turister.
Jag saknar min japanska mobiltelefon. Den brukade jag använda som en sköld och bevis för att jag faktiskt var där som något annat än turist och att jag hade kämpat länge och väl för att få den. Problemet är att jag ändå inte tror att japanerna vet hur jobbigt det är för utlänningar som inte riktigt förstår språket att skaffa den där telefonen. Antagligen tror de att alla ha såna telefoner och att det gör dem det samma, men det kändes validerande att ha den tyckte jag och jag saknar den nu när vi går omkring med kartor och pekar åt olika håll som yra hönor.
Tror det är svårt att komma tillbaka en kort stund till ett land som man bott i faktiskt. Känns som om hade tänkt mig det annorlunda, jag vet inte och så saknar jag ju som sagt Inage och tristessen jag kände där.
/Elin
P.s. Om ni vill se i Pernillas block så kan ni göra det här D.s.
Varje gång vi kommer till en ny stad tycker jag det känns som att komma till Japan igen och det är ganska jobbigt...eller nej, det känns mer som om vi bryter upp just som vi lärt känna omgivningen. Packa ihop allt och sedan börja om, få ny överblick över transporterna, matställena, affärerna och sen precis som man lärt sig hitta hem ordentligt så ska man vidare igen.
Om man bara är här i några dagar så kanske det inte spelar så stor roll, då kanske man aldrig hinner "rota sig" ordentligt eller så är jag bara lite översentimental. Antagligen är jag bara lite översentimental.
Jag sa innan jag for hit att jag skulle fara till Japan och vara turist den här gången, men jag gillar inte att vara turist i Japan. Kanske mest för att jag verkligen inte tycker om den stereotypa japanska turisten från väst: animenördar som är lite för Japan-frälsta.
Jag skäms lite för att ha ett JR-pass även om det är fruktansvärt praktiskt. Varje gång jag drar upp det och går genom spärren får jag dock för mig att japanerna tycker att jag är okunnig och en typisk utlänning och att jag inte kan förstå mig på systemet för att jag inte kan japanska. Värst var nog dock att sitta på en cykel i Hiroshima som det stod "Hana hostel" på cykelkorgen. För då var det så himla tydligt att vi faktiskt var turister.
Jag saknar min japanska mobiltelefon. Den brukade jag använda som en sköld och bevis för att jag faktiskt var där som något annat än turist och att jag hade kämpat länge och väl för att få den. Problemet är att jag ändå inte tror att japanerna vet hur jobbigt det är för utlänningar som inte riktigt förstår språket att skaffa den där telefonen. Antagligen tror de att alla ha såna telefoner och att det gör dem det samma, men det kändes validerande att ha den tyckte jag och jag saknar den nu när vi går omkring med kartor och pekar åt olika håll som yra hönor.
Tror det är svårt att komma tillbaka en kort stund till ett land som man bott i faktiskt. Känns som om hade tänkt mig det annorlunda, jag vet inte och så saknar jag ju som sagt Inage och tristessen jag kände där.
/Elin
P.s. Om ni vill se i Pernillas block så kan ni göra det här D.s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar