Still Japan

Nu har det sovits, jag har köpt en plugg till min dator så jag kan ladda min dator (jag lyckades inte ens skicka två sms med Skype igår innan den dog) och de har ringt från flygplatsen och sagt att mitt bagage kommer någon gång i morgon.

Den översta bilden är från ett rullband på Beijing international airport och den snygga röda klisterlappen jag har på bröstet är för att visa alla att jag ska ha internationell transfer. Snyggt va? Märkligt nog, vana som vi är vid den japanska servicen, så betydde inte detta att folk fångade upp oss bättre utan vi fick gå helt fel och sedan bli visade rätt av en koreansk turist som också hade en röd liten klisterlapp på sig.

Pekings flygplats räknas (enligt en lista i ehm...Metro eller Extra) som en av världens fem bästa internationella flygplatser från och med 2008. En enorm ansiktslyftning eller kanske till och med nybyggnad inför OS. Det var en riktigt trevlig flygplats att vara på: ren, fräsch, stor och väldigt luftig. Dock inte säker på att den någonsin kommer att fyllas igen efter OS, men det jag och Jessica uppskattade mest var bänkarna där vi sov tre timmar efter att vi gått igenom alla säkerhetsspärrar.

Idag har vi gått på Yodobashi och hm...Yodobashi och lite mer Yodobashi. Kanske viktigast av allt är att vi har ätit ramen! Sååå gott! Tyvärr tycker inte min kropp om att äta när jag är jet-leggad så jag blir mätt efter tre, fyra tuggor och efter att man tvingat i sig tio till så mår man sen inte så bra. Så jag slutade efter ytterligare åtta. Därför är jag nu jättehungrig och Jessica säger att jag inte får äta ännu eftersom hon inte har laddat klart sitt kamerabatteri.

Ja, det var det vi gjorde på Yodobashi...och just nu ser vårt hostelkök ut så här:

Det var en låda i en lite större låda, i en lite större låda. Typiskt. Tungt som stryk var det också.

Ingen av oss har riktigt förstått att vi är i Japan ännu. Den där överväldigande känslan av att vara i Japan har inte kommit och vi tror faktiskt inte att den kommer komma heller, för trots att de står på fel sida i rulltrappan (eller rätt sida om man ser det på det svenska sättet) så är det ju ändå Japan. Vi har varit här förr, vi har gjort det förr och (chock!) vår japanska klarar oss nästan bättre nu när vi inte känner någon press. Jessica funderar lite på värmen, men jag har känt den förr...hoppas vi hinner härifrån innan värsta julivärmen slår iaf...sånt är urk om man inte kan bestämma själv när man vill ta iskalla duschar eller sova med aircondtion på.

Nu ska jag ta mig och köpa mat, hungrar ihjäl!

/Elin