Idag tog jag mig in till Chiba för första gången tillsammans med Viktória (Ungern) och de tre australiensarna: Tom, Emily och Sen. Det är rätt kul att samtliga av australiensarna har asiatiskt påbrå (de två första är kineser och den tredje japan). Vi for dit för att skaffa oss en bank eftersom ingen av oss är JASSO-stipendiater och därför inte tvingas ha Chiba-bank. Det är inget fel med Chiba-bank det är bara svårt att ta ut pengar på någon automat utanför Chiba och Nagoya. Vi tänkte därför skaffa oss ett konto på...en annan bank som jag inte vet namnet på.
Tyvärr blev det krux redan när vi kom dit eftersom vi inte hade någon stämpel (hanko) för att signera saker med. En underskrift duger inte i Japan verkar det som. Egentligen så visste jag väl det från börjar för Mats har sagt det till oss, men det är sånt där som du glömmer bort när det kommer till kritan.
Jag och Sen gick och beställde varsin medan de andra tre ville vänta (jag förstår fortfarnade inte riktigt varför). Om man har ett normalt japanskt namn så finns det färdigtryckta stämplar (lite som med nyckelringar med förnamn i Sverige).
Jag hittar fler och fler brister i min engelska ju mer jag tvingas använda den och jag upptäcker fler och fler ljud som jag har problem att uttala. Det är okej när man pratar med folk hemme eftersom folk ändå inte pratar engelska som sitt förstaspråk, men att dagligen tvingas kommunicera med människor som faktiskt är engelsktalande gör det väldigt tydligt att man inte är så hajj som man tror man är. Ändå får vi (jag och ungerskan) mycket komplimanger för att vi skulle prata bra engelska och det är ju trevligt i alla fall.
Nu ska jag försöka lista ut vilka kurser jag ska läsa.
/Elin
Hej vännen! Jag blir så avis när jag ser dina Ikea bilder! Här finns inte ett Ikea i hela sydamerika..:( Hur går det för dig? Är språket toksvårt att hänga med på?
SvaraRaderaKramar från ett somrigt och väldigt varmt Chile