Jag har tagit det mogna beslutet att inte oroa mig för mina kurser överhuvudtaget. Det är mycket dumt att göra eftersom jag inte kommer klara dem även om jag går på dem så då gör det inget att jag inte går på dem. Med dessa kurser menar jag naturligtvis I-kurserna som skulle ge mig den internationella examen som jag hade velat ha. Japanskakurserna går jag på och faktiskt så blir min japanska bättre och bättre, eller åtminstone så blir jag modigare och modigare. Kan ju vara lite av båda.
Idag var jag på min första ekonomiföreläsning (Business finance) som jag inte ens vet om jag kommer kunna tillgodoräkna mig. Det var totalt värdelöst eftersom inget skrevs på tavlan (vilket gjorde att jag inte hade en chans att hänga med) och allt jag kunde göra var att skicka mail till Jessica och Pernilla...ja det kanske inte var allt jag kunde göra, men det var allt jag gjorde. När jag satt där insåg jag dock att jag verkligen, verkligen, verkligen inte vill plugga ekonomi. För att läsa något på ett så främmande språk som japanska så måste de finnas någon form av intresse för ämnet, men det finns inte. Ingenstans. Det enda som är lite kul med ekonomi är dagens världsekonomi, men det pratar vi inte ens om i kursen där vi ska prata om det. All sån information får jag från svt.se.
Alla säger till mig hur dum jag är som läser ekonomi när jag tydligen inte alls tycker om det. De påståendena håller jag alltid med och skrattar åt, men ärligt, vad håller jag på med? I dagsläget borde jag inte ens läsa en teknisk utbildning, för mekanik kan jag ju inte heller påstå är intressant. Optimering, det var en rolig kurs. Riktigt rolig. Det är sorgligt att behöva säga att det är den enda kurs som jag faktiskt tyckt om på universitetet...och det var inte förrän tentap började.
Jag tror inte att jag hade haft roligare på Y. Den enda behållning jag har av LiU är att det fyller min tid och gör att jag kan umgås med alla underbara människor som jag lärt känna i Linköping. Hade det inte varit för dem hade jag hoppat av för länge sedan. Det blir verkligen sjukt tydligt hur mycket man går i skolan för andra när man inte har dem omkring sig längre. Vad är vittsen?
Kommer jag, om tre, fyra år, att få ett jobb som jag aldrig kommer tycka är intressant bara för att utbildningen jag går är så fruktansvärt ointressant så att motstycke inte ens existerar? Det enda jag kan tänka mig är värre skulle vara att läsa till civilekonom, för då lär man sig ju inte ens räkna matte ordentligt. Kom ihåg att gånnga med 100 allihop! Trams! På universitetsnivå ska man faktiskt kunna omvandla decimaltal till procent utan att det ska behöva stå *100 i formeln.
Min kanjikurs har gett oss över 100 kanji i läxa till nästa vecka. Hur kan man göra det med gott samvete? Hur kan jag sitta här utan att plugga med gott samvete? Det gör jag inte...jag har som alltid dåligt samvete för att jag inte pluggar, men det hjälper inte, jag pluggar lika lite för det.
Det här är mitt sabbatsår. Jag måste se det så för att inte bli besviken på mig själv. Det här är mitt sabbatsår och med lite tur kan jag lite mer japanska när jag kommer härifrån. Med lite tur. Kanske tar jag några kurser nästa termin, kanske hoppar jag av när jag kommer hem...det är ett dyrt sabbatsår, men kanske är det värt det?
Carrl (han som var i Chiba förra året) säger att det här året kommer vara karaktärsdandande för mig, det tvivlar jag inte en sekund på. Jag hoppas att jag håller ut, jag hoppas att jag inte ger upp. Att ge upp brukar aldrig vara ett alternativ för min del, men seriöst...jag har aldrig varit i Japan tidigare heller. Nej jag har inte tänkt ge upp, det är för tidigt att börja fundera på sånt. Terminen ut och sedan vill jag nog inte fara hem alls, det brukar bli så. Jag hoppas att det inte blir så...jag tycker om hemma och vill inte bli besviken på att flytta tillbaka...har ju redan planerat var och hur jag ska bo när jag kommer hem igen.
/Elin
Idag var jag på min första ekonomiföreläsning (Business finance) som jag inte ens vet om jag kommer kunna tillgodoräkna mig. Det var totalt värdelöst eftersom inget skrevs på tavlan (vilket gjorde att jag inte hade en chans att hänga med) och allt jag kunde göra var att skicka mail till Jessica och Pernilla...ja det kanske inte var allt jag kunde göra, men det var allt jag gjorde. När jag satt där insåg jag dock att jag verkligen, verkligen, verkligen inte vill plugga ekonomi. För att läsa något på ett så främmande språk som japanska så måste de finnas någon form av intresse för ämnet, men det finns inte. Ingenstans. Det enda som är lite kul med ekonomi är dagens världsekonomi, men det pratar vi inte ens om i kursen där vi ska prata om det. All sån information får jag från svt.se.
Alla säger till mig hur dum jag är som läser ekonomi när jag tydligen inte alls tycker om det. De påståendena håller jag alltid med och skrattar åt, men ärligt, vad håller jag på med? I dagsläget borde jag inte ens läsa en teknisk utbildning, för mekanik kan jag ju inte heller påstå är intressant. Optimering, det var en rolig kurs. Riktigt rolig. Det är sorgligt att behöva säga att det är den enda kurs som jag faktiskt tyckt om på universitetet...och det var inte förrän tentap började.
Jag tror inte att jag hade haft roligare på Y. Den enda behållning jag har av LiU är att det fyller min tid och gör att jag kan umgås med alla underbara människor som jag lärt känna i Linköping. Hade det inte varit för dem hade jag hoppat av för länge sedan. Det blir verkligen sjukt tydligt hur mycket man går i skolan för andra när man inte har dem omkring sig längre. Vad är vittsen?
Kommer jag, om tre, fyra år, att få ett jobb som jag aldrig kommer tycka är intressant bara för att utbildningen jag går är så fruktansvärt ointressant så att motstycke inte ens existerar? Det enda jag kan tänka mig är värre skulle vara att läsa till civilekonom, för då lär man sig ju inte ens räkna matte ordentligt. Kom ihåg att gånnga med 100 allihop! Trams! På universitetsnivå ska man faktiskt kunna omvandla decimaltal till procent utan att det ska behöva stå *100 i formeln.
Min kanjikurs har gett oss över 100 kanji i läxa till nästa vecka. Hur kan man göra det med gott samvete? Hur kan jag sitta här utan att plugga med gott samvete? Det gör jag inte...jag har som alltid dåligt samvete för att jag inte pluggar, men det hjälper inte, jag pluggar lika lite för det.
Det här är mitt sabbatsår. Jag måste se det så för att inte bli besviken på mig själv. Det här är mitt sabbatsår och med lite tur kan jag lite mer japanska när jag kommer härifrån. Med lite tur. Kanske tar jag några kurser nästa termin, kanske hoppar jag av när jag kommer hem...det är ett dyrt sabbatsår, men kanske är det värt det?
Carrl (han som var i Chiba förra året) säger att det här året kommer vara karaktärsdandande för mig, det tvivlar jag inte en sekund på. Jag hoppas att jag håller ut, jag hoppas att jag inte ger upp. Att ge upp brukar aldrig vara ett alternativ för min del, men seriöst...jag har aldrig varit i Japan tidigare heller. Nej jag har inte tänkt ge upp, det är för tidigt att börja fundera på sånt. Terminen ut och sedan vill jag nog inte fara hem alls, det brukar bli så. Jag hoppas att det inte blir så...jag tycker om hemma och vill inte bli besviken på att flytta tillbaka...har ju redan planerat var och hur jag ska bo när jag kommer hem igen.
/Elin
Vet du vad lycka är så säg det nu,
vet du vad priset är för den?
Vet du med vad man mutar hundarna
som ylar genom natten?
Vet du vad kärlek är så säg det nu,
vet du vad som händer sen?
Lägg nåt kallt över min panna
och lär mig gå på vatten!
vet du vad priset är för den?
Vet du med vad man mutar hundarna
som ylar genom natten?
Vet du vad kärlek är så säg det nu,
vet du vad som händer sen?
Lägg nåt kallt över min panna
och lär mig gå på vatten!
Lars Winnerbäck - Gå på vatten
Skönt att du blir modigare och att modet lurar dej till bättre japanska...jag vill också bli bättre men har inte blivit utsatt för nåt som tvingar mej bli modigare...damit!
SvaraRadera(jag valde att se ditt inlägg från den positiva sidan för jag vet att du vill det ;))