Tema: Japansk mat

Det här inlägget är tillägnat Mamma och Pernilla, som båda är lite oroliga för vad de ska äta i Japan. Bilderna är lite random och vissa rätter har jag glömt namnet på, men håll till godo...

Först: Ramen

Tatamen
- ganska kryddstark variant vilket är trevligt eftersom ganska mycket mat
i Japan är smaklöst efter att ha vuxit upp i familjen Essner.
Att köttet är malet är ett plus från min sida. Lök, sjögräs och kål flyter också omkring där.

Makera (?)
- från skolans ena restaurang. Ramen med rivna morötter, groddar och majs.
Buljongens enda krydda torde vara soja och jag kan ha hittat
lite fläskkött här och var, men jag är inte säker.

Pirikara tonkou negi ramen
- Det starkaste jag ätit i Japan. Det borde jag ha sett på namnet...
Det rivna ovanpå är rå lök. I soppan är det också sesamfrön och mer lök.

Don-rätter

Namnlös rätt
- består av fläskkött (tror jag) och diverse sjögräs och grönsaker.
Det var godare än det såg ut, men tyvärr blev det fort kallt, fast det
kan man nog inte klandra rätten i sig för.

Pawa- don
- Till min fasa var det ett halvrått ägg på denna rätt!
Stekt fläskkött, förstår inte alls vad namnet syftar på ("power-don")
för det var inte alls starkt. Lök både ovanpå och i.

Karaage don
- favoriträtten alla kategorier. Hårt friterad kyckling, råriven kål
och sedan antingen soja eller stark sås över.

Pasta!

Spagetti och köttfärssås
- Hemlagat med hjälp av färdig sås i påse! Inte så mycket k-färs,
men gott och faktiskt ganska billigt. Pastan är lite dyrare dock.

Spagetti Carbonara
- Hittad på en italiensk restaurang i Tokyo, mycket gott.

Sen om inget annat duger så har ju jag fördelen av att bo ganska nära IKEA ;)

Det är egentligen bara den råa fisken som inte har varit helt i min smak. Köttet är inte helt underbart utan behandlas lite som bacon, tunna, tunna skivor med ganska mycket fett på, men det kommer det undan med eftersom bitarna är så tunna och små.

Det finns mycket mer i japansk matväg, men jag glömmer ofta ta kort på det jag äter. Jag är dock alltid hungrig (om jag inte lagar mat hemma själv så att tallriken svämmar över) men med tiden hoppas jag kunna anpassa mig till portionsstorlekarna. Sen har vi ju Oscars åsikt om att det japanska riset i sig är som en egen måltid...kan inte riktigt hålla med, men visst är det gott.

Hoppas jag lugnade er lite ;) och att Pernilla är nöjd med antalet bilder...

/Elin