06 maj 2009

Tiden på universitetet

Jag har ju börjat fundera lite mer på det där med att ändra världen på sista tiden. Börjat skapa den där idealistiska bilden av hur världen skulle fungera om det var jag som bestämde. Att många utav idéerna inte går att samköra, det tänker man ju inte på när man diskuterar dem en och en. Däri tror jag att problemet ligger eftersom det mesta anser jag vara sunt förnuft.

I Gilmore Girls (serien om hur crazy man kan vara på ett helt ofarligt sätt och hur mycket man kan älska varandra) säger Lorelai till Rory att hon vill att hon ska gå på universitet för att sitta i en basker och dricka kaffe med andra studenter och hitta lösningar på alla världens problem för att sedan få dem grymt krossade när hon kom ut i verkligheten igen.

Jag tänker då och då på det (felaktigt citerade) citatet och på hur lätt det är att vara idealist när man bara har sig själv att rå om (och för). När man inte har så mycket ansvar eller så många problem kan man hitta på lösningar utan verklighetsförankring och utan att vara insatt. Jag säger inte att det är fel eller inte genomförbart, men jag tror att det är lättare att bara se saker från en sida när man sitter i sin lilla bubbla på universitetet. Det får mig inte minst att tänka på Anders Borg när han var ung och idealistisk i kontrast med hur han egentligen aggerade när han väl var finansminister. Det här tror jag är vanligt, bilden av ur man vill att allt ska vara och kompromissen för hur det sedan blir.

Fram till nyligen hade jag inte så mycket åsikter, men fildelsningsdebatten har faktiskt gjort att jag har fått lite åsikter och inte bara när det kommer till fildelning och internet. Någonstans börjar jag faktiskt få en idé om hur jag vill att Sverige ska styras (resten av världen får vänta en liten stund) och i vilken riktning vi ska gå i olika avseenden. Tidigare var nog skolpolitik det jag hade mest åsikter om, men det vaar nog för att man var "mitt i skiten" så att säga. Det vore trevligt att läsa den där boken om 80-talisterna och se om jag kan relatera till den.

Sist jag kollade så hade (C) 43211 medlemmar och (Pp) 43151 medlemmar. Det här börjar nästan bli absurt löjligt...men snart är alltså Piratpartiet Sveriges (till medlemsantal) tredje största politiska parti.

/Elin

1 kommentar:

  1. I nuläget ser det ut som följer:

    Centern; 43211 medlemmar
    Piratpartiet; 43288 medlemmar
    Moderaterna; 54858 medlemmar

    SvaraRadera