Jag busade uppenbarligen för lite när jag var liten.
Det insåg jag idag när jag klippte och tejpade och skrev och donade med min lilla ambassad. Eller ja, jag insåg det när jag skulle ta med mig den ut i världen och bestämma var den skulle stå! Jag hade diverse intressanta och roliga idéer, här är några alternativ:
Det här är nog egentligen den bästa bilden. Kattrackarn förstod precis vad jag ville att han skulle göra och kom fram och tittade på ambassaden när jag bad honom. Svenska förstod han också.
Det här blev dock den vinnande bilden och platsen: på tåget mellan Chiba och Mitaka. En resa som tar sin dryga lilla tid om man åker från ändstation till ändstation. Själv klev jag av redan i Inage och undrar nyfiket hur länge den får sitta där på armstödet, hur många stationer den kommer, hur många som ser den och läser min fina japanska (och webadressen på undersidan). Hade jag haft tid hade jag följt med den. Bygger nog en mer permanent lite senare.
Det var härligt spännande och rebelliskt. Så där så jag önskar att jag kunde få göra såna här saker lite oftare, busiga saker som jag inbillar mig har lite större mening än att bara göra det för att göra det.
Än en gång kommer dock insikten om vad jag hade varit om jag levt i Tyskland på 30-talet och jag ställer mig frågan om mitt engagemang är propertioneligt med hur insatt jag är?
/Elin
Det insåg jag idag när jag klippte och tejpade och skrev och donade med min lilla ambassad. Eller ja, jag insåg det när jag skulle ta med mig den ut i världen och bestämma var den skulle stå! Jag hade diverse intressanta och roliga idéer, här är några alternativ:
Det här är nog egentligen den bästa bilden. Kattrackarn förstod precis vad jag ville att han skulle göra och kom fram och tittade på ambassaden när jag bad honom. Svenska förstod han också.
Det här blev dock den vinnande bilden och platsen: på tåget mellan Chiba och Mitaka. En resa som tar sin dryga lilla tid om man åker från ändstation till ändstation. Själv klev jag av redan i Inage och undrar nyfiket hur länge den får sitta där på armstödet, hur många stationer den kommer, hur många som ser den och läser min fina japanska (och webadressen på undersidan). Hade jag haft tid hade jag följt med den. Bygger nog en mer permanent lite senare.Det var härligt spännande och rebelliskt. Så där så jag önskar att jag kunde få göra såna här saker lite oftare, busiga saker som jag inbillar mig har lite större mening än att bara göra det för att göra det.
Än en gång kommer dock insikten om vad jag hade varit om jag levt i Tyskland på 30-talet och jag ställer mig frågan om mitt engagemang är propertioneligt med hur insatt jag är?
/Elin
Nu till den mest uppenbara frågan:
SvaraRaderaHur bred/smal var kattens panna? O jag hoppas verkligen inte att du förolämpade honom/henne ;)
Vad är en ambassad?
SvaraRaderaOch; det spelar ingen roll om det var en privatperson eller inte, jag tyckte bara att den var rörig så jag orkade inte ge mig på ett försök att läsa ;).
Haha vilket foto-face katten hade! Ja katter e smarta :)
SvaraRadera