Jag tänker göra det här till endast ett bildupplägg. Det är lite jobbigt att skriva och sätta in så här många bilder och jag vill hellre visa bilderna än berätta om alla pinsamma tystnader och allt som tyskan klagade på. Över lag, jag tyckte att det var en värd upplevelse, jag uppskattade platsen och värdshuset (ryoukan)...även om inte sällskapet jättemycket.Först, olika bilder på rummet (på grund av tatami-mattorna av halm luktade det stall i rummet):
På väggen ni inte får se finns en stor, ful luftkonditionering och en TV på vilken jag såg ピタゴラスイッチ.Middagen bestod av...den mest japanska maten jag ätit tror jag. Mätt blev jag i alla fall...det fanns mycket ris.
Det här slemmiga äckligt fanns i den så fina snäckan. Jag åt det som inte är svart...så stolt! Det smakade som...sega kräftor.
Här ser ni lite av andra sidan av rummet. Vid 9 tiden kom de och bäddade ut sängarna på golvet, vi hade trott att vi skulle göra det själva eftersom allt fanns i rummet redan, men icke.
Frukost! En lika intressant upplevelse som middagen.
Visst ser det ut lite som något man skulle kunna hitta mellan stenarna på västkusten?
Sen avsluta med en bild från baksidan av ett tempel vi vandrade förbi, mest för att jag är less på att ta bilder som försöker dölja såna här saker och få Japan att framstå mer som den idyll det inte är.
/Elin
/Elin
Jag tycker alla små mattjafs ser ut som det där man hade i kylskåpen på dockskåp när vi var små ;).
SvaraRaderaOch, varför har japaner korta stolar?? Om man nu ändå ska ha stolar, varför inte stolar som man slipper knyckla ihop benen i? Stolar som man faktiskt kan låta benen hänga rakt ner i? Knasiga typer! :D Eller, är de helt enkelt SÅ korta? ;p
Middagen liknar den Ida, pappa och jag åt på nyårsafton:).
SvaraRaderaJag tycker det ser fint ut. Jag kanske kan överleva i Japan en stund iaf. Hoppas du kommer o hälsar på oss :D
SvaraRaderaBlogger är bajs när det gäller att att sätta in bilder! Vi uppskattar allt ditt besvär du gör så att vi kan få se roliga bilder :)
SvaraRadera