De flesta kvinnor anser att något av det värsta med att ha en vagina (vars muskulatur kan tränas med dessa bollar) är att behöva gå till gynekologen. Att gå till en urolog är antagligen inte heller en dans på rosor, men procenten av män som under en livstid går till en urolog under sin livstid är mycket lägre än procenten av kvinnor som går till en gynekolog (det där är inte svensk grammatik utan engelsk va?). Kvinnor pratar ofta om sånt här, därför är det antagligen inte så konstigt att många är väldigt nervösa och rädda inför första gången de ska gå till gynekologen.
Till alla kvinnor där ute kan jag hälsa: att gå till en gynekolog i Sverige kan jag inte ens föreställa mig att det kommer inte ens nära den skräck och den ångest som kommer med att behöva skaffa dagen-efter-piller i Japan! Kakan är officiellt min.
Det här hände för några månader sedan och kommer in i bloggen nu eftersom jag läste på DN.se att dagen-efter-piller kommer att bli ett av preparaten som snart kommer finnas tillgängliga i butiker andra än apoteken. Johan skickade den till mig och sa att han tänkte på mig när han läste den (ja, bara för att det inte står på bloggen betyder det inte att folk inte vet om det :P) och ja, hur mycket mindre ångest hade jag inte haft om man i Japan resonerade på samma sätt som i Sverige kring läkemedel. I Japan finns nämligen väldigt mycket läkemedel på väldigt många ställen, dagen-efter-piller är dock något man måste gå till en kvinnoklinik för att skaffa.
Mamma, Pappa, Mormor (och eventuellt fler)...oskyddat sex är inget jag roar mig "on daily basis", bara så ni vet. Sex överhuvudtaget är inte det (undra varför jag känner att jag behöver säga det?). Tequilla...mer har jag inte tänkt säga.
Utan tvekan är natten då jag visste att jag var tvungen att gå till ett japanskt sjukhus den värsta natten jag upplevt, inte bara i Japan utan i hela mitt liv. Rädslan att bli gravid med en kille jag knappt pratat med efteråt var så minimal i jämförelse med att gå och prata med en japansk läkare att jag seriöst övervägde att chansa och inte gå. Tack till alla som pratade med mig på Skype och telefoner och msn och talade om precis hur dum jag var...eftersom jag aldrig skulle ha chansat i Sverige. Min bästa ursäkt var länge att jag inte visste vad dagen-efter-piller hette på japanska. Ja, fruktansvärt dålig ursäkt...men att inte kunna göra sig förstådd i viktiga situationer är skitläskigt. Via nederländare i Sapporo fick jag veta vad det hette (även om hans snygga kanji-ord skapade förvirring då man använder det mer vardagliga "morunigu afuta- piru") och alla ursäkter försvann.
Jag genomlevde natten, tog min lapp med mina fancy kanjiord och gick till sjukhuset! Jag skapade förvirring med min lapp och skickades vidare till en kvinnoklinik (som öppnade om en timme) eftersom man inte kan få dagen-efter-piller utan att genomgå en undersökning tydligen. Det var tur att jag inte visste detta innan jag gått, hade jag vetat det hade jag stannat hemma.
Utrustad med min blåa elektroniska ordbok traglade jag mig igenom två sidor av frågor rörande min mens, mina sociala relationer och mitt sexliv. Hälften blev nog fel och min hand skakade hela tiden. Vet ni hur svårt det är att skriva kanji när ens hand skakar? Japaner kan inte läsa mina kanji ens när jag anstränger mig.
15 minuter senare fick jag gå in till en doktor som av allt att döma var lika skärrad över det faktum att han inte skulle kunna göra sig förstådd som jag. Ofta om jag kan två ord japanska och motparten kan två ord engelska brukar det gå bra, men när båda parter är halvt panikslagna över kommunikationsproblemet...då går inget kan jag säga.
Efter att jag suttit framför honom en stund medan han tittat igenom min enkät blev jag utskickad ur rummet igen. Sen fick jag komma tillbaka och han ställde några frågor som jag inte längre kommer ihåg, antingen var det "yesterday?" eller så var det "do not want child?", men jag blev utskickad en gång och inkallad igen för att svara på den andra av dem. Sen kommer den roliga biten, som jag faktiskt redan då upplevde som riktigt lustig (även om jag muttrade "ge mig bara de förbannade tabletterna" varje gång de skickade ut mig ur rummet).
En tredje gång blev jag utskickad ur rummet och sköterskan tog in mig i rummet bredvid, som inte alls var ett rum bredvid utan bara en annan dörr till samma rum. Dock klev man in i en avhägnad del i vilket det stod en gynstol och jag uppmanades att klä av mig på underkroppen och sätta mig i stolen. Jaha...om jag bara hade förstått verbet för att klä av sig på underkroppen så hade vi haft ett minsamt ögonblick mindre. I alla fall.
Japanska gynstolar ser ut som tandläkarstolar, fast med hylsor för benen. Man sätter sig helt normalt i stolen medan gynekologen på andra sidan skynket förberedde vad han nu skulle förbereda. När han (eller hon antar jag) är klar trycker han på en knapp och snurrar 180 grader medan stolen (precis som hos tandläkaren) fälls bakåt och ens ben säras och höjs. Det är som en perverterad minikarusell!
Jämfört med allt annat jag ansåg mig ha fått utstå fram till den här stunden var undersökningen ingenting och jag undrar vilka tortyrredskap gynekologer måste använda i Sverige för att ha fått ett så hemskt rykte. Eftersom det var ett skynke mellan mig och läkaren vet jag inte riktigt vad han gjorde (och jag har inte tänkt beskriva det här heller), men jag har sett min livmoder inifrån i alla fall när han tyckte att han kunde dra undan den och visa mig skärmen. I ett mail beskrev jag den som "gullig", jag vet inte om jag kan stå fast vid det...men ändå. Det enda jag faktiskt tänkte när jag låg där var "varför har jag inte rakat benen för?", för det är ju det mest relevanta i hela historien, eller hur?
Två gånger blev jag sedan indragen och utskickad ur gynekologens rum innan jag hade pillrena (och efter undersökningen tycker jag VERKLIGEN att de bara kunde hosta upp de där förbannade pillrena så jag kunde gå hem!) och tog de första två (av fyra) under övervakning av sjuksköterskan. Högtidligt fick jag lova att komma tillbaka om något skulle bli fel med min mens (tror jag...de där två orden engelska som läkaren kunde de kunde inte sköterskan nämligen). Fast jag bestämde redan där att det skulle behöva vara seriösa fel på min mens för att jag någonsin skulle gå tillbaka dit! Sen betalade jag 10 000 yen och skyndade hem så fort jag bara kunde! Jag har aldrig varit så stolt över mig själv som jag var när jag kom hem den dagen förresten.
Tänk om de förbannade pillrena bara hade funnits på Maruetsu? Eller på Daily Y? Då hade det VERKLIGEN varit en convenient store.
/Elin
(Inte gravid, om ni trott det och efter några oregelbundna cyklar är jag synkad igen...och har slagit nytt rekord på min egen öppenhet.)
Till alla kvinnor där ute kan jag hälsa: att gå till en gynekolog i Sverige kan jag inte ens föreställa mig att det kommer inte ens nära den skräck och den ångest som kommer med att behöva skaffa dagen-efter-piller i Japan! Kakan är officiellt min.
Det här hände för några månader sedan och kommer in i bloggen nu eftersom jag läste på DN.se att dagen-efter-piller kommer att bli ett av preparaten som snart kommer finnas tillgängliga i butiker andra än apoteken. Johan skickade den till mig och sa att han tänkte på mig när han läste den (ja, bara för att det inte står på bloggen betyder det inte att folk inte vet om det :P) och ja, hur mycket mindre ångest hade jag inte haft om man i Japan resonerade på samma sätt som i Sverige kring läkemedel. I Japan finns nämligen väldigt mycket läkemedel på väldigt många ställen, dagen-efter-piller är dock något man måste gå till en kvinnoklinik för att skaffa.
Mamma, Pappa, Mormor (och eventuellt fler)...oskyddat sex är inget jag roar mig "on daily basis", bara så ni vet. Sex överhuvudtaget är inte det (undra varför jag känner att jag behöver säga det?). Tequilla...mer har jag inte tänkt säga.
Utan tvekan är natten då jag visste att jag var tvungen att gå till ett japanskt sjukhus den värsta natten jag upplevt, inte bara i Japan utan i hela mitt liv. Rädslan att bli gravid med en kille jag knappt pratat med efteråt var så minimal i jämförelse med att gå och prata med en japansk läkare att jag seriöst övervägde att chansa och inte gå. Tack till alla som pratade med mig på Skype och telefoner och msn och talade om precis hur dum jag var...eftersom jag aldrig skulle ha chansat i Sverige. Min bästa ursäkt var länge att jag inte visste vad dagen-efter-piller hette på japanska. Ja, fruktansvärt dålig ursäkt...men att inte kunna göra sig förstådd i viktiga situationer är skitläskigt. Via nederländare i Sapporo fick jag veta vad det hette (även om hans snygga kanji-ord skapade förvirring då man använder det mer vardagliga "morunigu afuta- piru") och alla ursäkter försvann.
Jag genomlevde natten, tog min lapp med mina fancy kanjiord och gick till sjukhuset! Jag skapade förvirring med min lapp och skickades vidare till en kvinnoklinik (som öppnade om en timme) eftersom man inte kan få dagen-efter-piller utan att genomgå en undersökning tydligen. Det var tur att jag inte visste detta innan jag gått, hade jag vetat det hade jag stannat hemma.
Utrustad med min blåa elektroniska ordbok traglade jag mig igenom två sidor av frågor rörande min mens, mina sociala relationer och mitt sexliv. Hälften blev nog fel och min hand skakade hela tiden. Vet ni hur svårt det är att skriva kanji när ens hand skakar? Japaner kan inte läsa mina kanji ens när jag anstränger mig.
15 minuter senare fick jag gå in till en doktor som av allt att döma var lika skärrad över det faktum att han inte skulle kunna göra sig förstådd som jag. Ofta om jag kan två ord japanska och motparten kan två ord engelska brukar det gå bra, men när båda parter är halvt panikslagna över kommunikationsproblemet...då går inget kan jag säga.
Efter att jag suttit framför honom en stund medan han tittat igenom min enkät blev jag utskickad ur rummet igen. Sen fick jag komma tillbaka och han ställde några frågor som jag inte längre kommer ihåg, antingen var det "yesterday?" eller så var det "do not want child?", men jag blev utskickad en gång och inkallad igen för att svara på den andra av dem. Sen kommer den roliga biten, som jag faktiskt redan då upplevde som riktigt lustig (även om jag muttrade "ge mig bara de förbannade tabletterna" varje gång de skickade ut mig ur rummet).
En tredje gång blev jag utskickad ur rummet och sköterskan tog in mig i rummet bredvid, som inte alls var ett rum bredvid utan bara en annan dörr till samma rum. Dock klev man in i en avhägnad del i vilket det stod en gynstol och jag uppmanades att klä av mig på underkroppen och sätta mig i stolen. Jaha...om jag bara hade förstått verbet för att klä av sig på underkroppen så hade vi haft ett minsamt ögonblick mindre. I alla fall.
Japanska gynstolar ser ut som tandläkarstolar, fast med hylsor för benen. Man sätter sig helt normalt i stolen medan gynekologen på andra sidan skynket förberedde vad han nu skulle förbereda. När han (eller hon antar jag) är klar trycker han på en knapp och snurrar 180 grader medan stolen (precis som hos tandläkaren) fälls bakåt och ens ben säras och höjs. Det är som en perverterad minikarusell!
Jämfört med allt annat jag ansåg mig ha fått utstå fram till den här stunden var undersökningen ingenting och jag undrar vilka tortyrredskap gynekologer måste använda i Sverige för att ha fått ett så hemskt rykte. Eftersom det var ett skynke mellan mig och läkaren vet jag inte riktigt vad han gjorde (och jag har inte tänkt beskriva det här heller), men jag har sett min livmoder inifrån i alla fall när han tyckte att han kunde dra undan den och visa mig skärmen. I ett mail beskrev jag den som "gullig", jag vet inte om jag kan stå fast vid det...men ändå. Det enda jag faktiskt tänkte när jag låg där var "varför har jag inte rakat benen för?", för det är ju det mest relevanta i hela historien, eller hur?
Två gånger blev jag sedan indragen och utskickad ur gynekologens rum innan jag hade pillrena (och efter undersökningen tycker jag VERKLIGEN att de bara kunde hosta upp de där förbannade pillrena så jag kunde gå hem!) och tog de första två (av fyra) under övervakning av sjuksköterskan. Högtidligt fick jag lova att komma tillbaka om något skulle bli fel med min mens (tror jag...de där två orden engelska som läkaren kunde de kunde inte sköterskan nämligen). Fast jag bestämde redan där att det skulle behöva vara seriösa fel på min mens för att jag någonsin skulle gå tillbaka dit! Sen betalade jag 10 000 yen och skyndade hem så fort jag bara kunde! Jag har aldrig varit så stolt över mig själv som jag var när jag kom hem den dagen förresten.
Tänk om de förbannade pillrena bara hade funnits på Maruetsu? Eller på Daily Y? Då hade det VERKLIGEN varit en convenient store.
/Elin
(Inte gravid, om ni trott det och efter några oregelbundna cyklar är jag synkad igen...och har slagit nytt rekord på min egen öppenhet.)
Stolt över dig att det gick så bra...själv skulle jag drabbats av panik och förmodligen ligga avsvimmad i väntrummet om jag ens hade kommit så långt. Jaa, är det guinnes rekordbok du siktar på ;)
SvaraRadera