Nästa skolpolitiker som hävdar detta skulle jag med nöje klippa till! Jag har hävdat sen jag var tvungen att välja tyska eller franska i åk 6 att det är precis tvärt om. Varje gång jag tvingas ta ett akademiskt beslut föregås det av enorm vånda. Detta leder i sin tur till att jag sjukter allt på framtiden tills det inte finns någon tid kvar och då går jag på en magkänsla som inte alls är genomtänkt. Titta så bra det har gått än så länge?
Mamma berättade för ett tag sedan att det börjar komma nya undersökningar nu som säger att alla val som eleverna tvingas ta rörande sin utbildning är väldigt stressande för eleverna. Istället för att bli glad att de vuxna äntligen förstått detta blir jag arg för att de inte fattat detta tidigare! Tänk så många val jag hade kunnat slippa göra! Min skolgång känns emellanåt som en enda stor hippe-skola där alla ska få lära sig vad de själv vill lära sig och sen kan vi måla blommor på fönsterna och sitta i gräset och spela gitarr medan regnet droppar på taken och fåglarna berättar historier om enhörningar! (Va? Fick ni inte röka på i högstadiet?)
Det måste jag dock säga, att jag är glad att jag gick gymnasiet under socialdemokratiskt styre då allt och alla ska behandlas lika (för som det är nu kommer det bli fler läkare från överklassfamiljer eftersom franska kreditera högre än att vara snäll och gullig...aaaaah! My eyes!) så jag slapp ta ställning till borgarnas nya poängsystem där vissa poäng är värda mer än andra poäng. För den som inte har barn/småsyskon i systemet längre (eller ännu) kan jag ju berätta att tråkiga kurser (språk, matte osv) ska ge mer poäng än roliga kurser (baka kaka, klippa-klistra...och ljudteknik....) eftersom man vill att fler ska läsa tråkiga kurser på gymnasiet och därför bli bättre samhällsmedborgare som i sin tur kan ta över alla statliga bolag.
Politik på sarkastisk nivå är ganska kul faktiskt...Vad som inte är kul är när någon kommer på en bra idé som sedan perverteras till något dåligt. Det här med fler val till eleverna är en bra grej, det är bara det att nu låter man elever alldeles för tidigt ta för stort ansvar över sin utbildning. Barn är dumma! Barn vet inte vad de behöver lära sig! Jag vet detta, för jag är ett barn som inte vet vad jag ska lära mig och som trivs mycket bättre om någon bara säger vad jag behöver göra.
Nå, jag överlevde alla val på gymnasiet, blev lätt övertalad att välja till universitetet eftersom jag inte ville välja själv. Igen, det var för stressande att välja och då var det lättare om någon annan valde åt mig. Se hur bra det gick... Tack för det skolpsykologin!
Att jag sitter och skriver detta i Japan är det yttersta tecknet på min oförmåga att göra genomtänkta val. Varje gång jag står inför ett val är jag rädd att det jag väljer kommer hindra mig från att göra något annat längre fram. När det gäller valen tyska/franska, träslöjd/syslöjd är det en väldigt oproprtionell rädsla, för det vi gör på högstadiet spelar ändå ingen roll (alla som inte gått högstadiet ännu ska bortse från den meningen). Det är till och med samma med gymnasievalen, för tack vare komvux (som skulle försvinna sen jag började gymnasiet ungefär) kan vi alltid läsa om och läsa upp ifall vi valde fel.
Det blir dock alltid lite jobbigare att rätta till felaktiga val ju längre man kommer i sin utveckling. Om man dessutom tvingades lägga klart alla knopp-pussel när man var liten och inte fick sluta spela fotboll mitt i säsongen så lämnas man med en oförmåga att hoppa av och rätta till problem just när man upptäcker det. Istället fortsätter man på denna 5-åriga utbildning (som kommer vara 7-årig innan jag är klar), och funderar på om man ska plugga något annat NÄR MAN ÄR KLAR...och det är inte flickan i filmen som skrivit brevet...
Nu har jag några fjuttiga dagar på mig att lägga mitt schema för nästa termin. Inte nästa termin som i den nästa jag faktiskt ska läsa utan den nästa terminen som LADOK tror att jag ska läsa. Engligt Linköpings Universitets underbara datasystem är min nästa termin nr 7 och de bryr sig inte skit i att jag inte börjat nr 6 än.
Jag har skjutit detta på framtiden som vanligt eftersom jag inte vet hur och var jag ska börja. Jag vet inte vilka kurser jag kan läsa i Japan, jag vet inte vilka jag måste läsa när jag ska komma hem, jag har ju självklart inte tagit med mig något av materialet jag samlat på mig hemma (jag kollade upp saker ganska bra innan jag lämnade Linköping) och LiU-personal tvingas gå en kurs på 6 hp i hur man bäst undviker att svara på mail från studenter.
På frågan hur jag skulle göra eftersom jag inte visste vilka kurser jag kunde läsa här och vilka jag fick tillgodräkna mig fick jag svaret att jag skulle välja de kurser jag trodde jag skulle läsa nästa termin. Duh! Ni vet hur man säger att om man sätter 10 000 apor vid 10 000 datorer så skriver en av den en Shakespearepjäs? Jag tror LiU försöker bevisa detta. Fast jag ska inte klaga...jag fick ju faktiskt svar...och det är någonstans mellan att se Fuji och att se Tower bridge öppnas.
Jag har suttit hela morgonen (och när jag säger det vet ni ju att det betyder "tills jag stötte på problem, började läsa Fantomen (tack mamma :) ), se på Criminal Minds (se House Pernilla!), ringa och klaga hos Jessica och sedan skriva ett oproportionerligt blogginlägg") och försökt pussla i mitt schema för ht09. Första roliga som hände var att jag inte kan välja en enda kurs från åk 3 (vilket var en av frågorna jag fått felaktigt svar på från studievägledaren) via datasystemet. Vilket i sin tur lämnade mig med alldeles för många poäng som kunde fyllas med ekonomikurser som jag inte vet om jag behöver.
Efter att ha skrivit allt det här så inser jag till min förskräckelse vilken tur det var att jag fick välja mellan tyska och franska (och svengelska) på högstadiet och hur tacksam jag är att jag fick pröva på att schemapussla lite under gymnasiet. Vad arg jag blir! Hur som helst så ändrar det inte det faktum att det är hemskt psykiskt påfrestande för mig att ta beslut om sånt här. Nu är jag ju dock så pass vuxen ändå att jag inte kan förvänta mig att vuxna ska göra allt åt mig. Dock hade jag uppskattat lite bättre råd från de som ska veta...men de sitter ju och är upptagna med sina Shakespearepjäser...
/Elin
Mamma berättade för ett tag sedan att det börjar komma nya undersökningar nu som säger att alla val som eleverna tvingas ta rörande sin utbildning är väldigt stressande för eleverna. Istället för att bli glad att de vuxna äntligen förstått detta blir jag arg för att de inte fattat detta tidigare! Tänk så många val jag hade kunnat slippa göra! Min skolgång känns emellanåt som en enda stor hippe-skola där alla ska få lära sig vad de själv vill lära sig och sen kan vi måla blommor på fönsterna och sitta i gräset och spela gitarr medan regnet droppar på taken och fåglarna berättar historier om enhörningar! (Va? Fick ni inte röka på i högstadiet?)
Det måste jag dock säga, att jag är glad att jag gick gymnasiet under socialdemokratiskt styre då allt och alla ska behandlas lika (för som det är nu kommer det bli fler läkare från överklassfamiljer eftersom franska kreditera högre än att vara snäll och gullig...aaaaah! My eyes!) så jag slapp ta ställning till borgarnas nya poängsystem där vissa poäng är värda mer än andra poäng. För den som inte har barn/småsyskon i systemet längre (eller ännu) kan jag ju berätta att tråkiga kurser (språk, matte osv) ska ge mer poäng än roliga kurser (baka kaka, klippa-klistra...och ljudteknik....) eftersom man vill att fler ska läsa tråkiga kurser på gymnasiet och därför bli bättre samhällsmedborgare som i sin tur kan ta över alla statliga bolag.
Politik på sarkastisk nivå är ganska kul faktiskt...Vad som inte är kul är när någon kommer på en bra idé som sedan perverteras till något dåligt. Det här med fler val till eleverna är en bra grej, det är bara det att nu låter man elever alldeles för tidigt ta för stort ansvar över sin utbildning. Barn är dumma! Barn vet inte vad de behöver lära sig! Jag vet detta, för jag är ett barn som inte vet vad jag ska lära mig och som trivs mycket bättre om någon bara säger vad jag behöver göra.
Nå, jag överlevde alla val på gymnasiet, blev lätt övertalad att välja till universitetet eftersom jag inte ville välja själv. Igen, det var för stressande att välja och då var det lättare om någon annan valde åt mig. Se hur bra det gick... Tack för det skolpsykologin!
Att jag sitter och skriver detta i Japan är det yttersta tecknet på min oförmåga att göra genomtänkta val. Varje gång jag står inför ett val är jag rädd att det jag väljer kommer hindra mig från att göra något annat längre fram. När det gäller valen tyska/franska, träslöjd/syslöjd är det en väldigt oproprtionell rädsla, för det vi gör på högstadiet spelar ändå ingen roll (alla som inte gått högstadiet ännu ska bortse från den meningen). Det är till och med samma med gymnasievalen, för tack vare komvux (som skulle försvinna sen jag började gymnasiet ungefär) kan vi alltid läsa om och läsa upp ifall vi valde fel.
Det blir dock alltid lite jobbigare att rätta till felaktiga val ju längre man kommer i sin utveckling. Om man dessutom tvingades lägga klart alla knopp-pussel när man var liten och inte fick sluta spela fotboll mitt i säsongen så lämnas man med en oförmåga att hoppa av och rätta till problem just när man upptäcker det. Istället fortsätter man på denna 5-åriga utbildning (som kommer vara 7-årig innan jag är klar), och funderar på om man ska plugga något annat NÄR MAN ÄR KLAR...och det är inte flickan i filmen som skrivit brevet...
Nu har jag några fjuttiga dagar på mig att lägga mitt schema för nästa termin. Inte nästa termin som i den nästa jag faktiskt ska läsa utan den nästa terminen som LADOK tror att jag ska läsa. Engligt Linköpings Universitets underbara datasystem är min nästa termin nr 7 och de bryr sig inte skit i att jag inte börjat nr 6 än.
Jag har skjutit detta på framtiden som vanligt eftersom jag inte vet hur och var jag ska börja. Jag vet inte vilka kurser jag kan läsa i Japan, jag vet inte vilka jag måste läsa när jag ska komma hem, jag har ju självklart inte tagit med mig något av materialet jag samlat på mig hemma (jag kollade upp saker ganska bra innan jag lämnade Linköping) och LiU-personal tvingas gå en kurs på 6 hp i hur man bäst undviker att svara på mail från studenter.
På frågan hur jag skulle göra eftersom jag inte visste vilka kurser jag kunde läsa här och vilka jag fick tillgodräkna mig fick jag svaret att jag skulle välja de kurser jag trodde jag skulle läsa nästa termin. Duh! Ni vet hur man säger att om man sätter 10 000 apor vid 10 000 datorer så skriver en av den en Shakespearepjäs? Jag tror LiU försöker bevisa detta. Fast jag ska inte klaga...jag fick ju faktiskt svar...och det är någonstans mellan att se Fuji och att se Tower bridge öppnas.
Jag har suttit hela morgonen (och när jag säger det vet ni ju att det betyder "tills jag stötte på problem, började läsa Fantomen (tack mamma :) ), se på Criminal Minds (se House Pernilla!), ringa och klaga hos Jessica och sedan skriva ett oproportionerligt blogginlägg") och försökt pussla i mitt schema för ht09. Första roliga som hände var att jag inte kan välja en enda kurs från åk 3 (vilket var en av frågorna jag fått felaktigt svar på från studievägledaren) via datasystemet. Vilket i sin tur lämnade mig med alldeles för många poäng som kunde fyllas med ekonomikurser som jag inte vet om jag behöver.
Efter att ha skrivit allt det här så inser jag till min förskräckelse vilken tur det var att jag fick välja mellan tyska och franska (och svengelska) på högstadiet och hur tacksam jag är att jag fick pröva på att schemapussla lite under gymnasiet. Vad arg jag blir! Hur som helst så ändrar det inte det faktum att det är hemskt psykiskt påfrestande för mig att ta beslut om sånt här. Nu är jag ju dock så pass vuxen ändå att jag inte kan förvänta mig att vuxna ska göra allt åt mig. Dock hade jag uppskattat lite bättre råd från de som ska veta...men de sitter ju och är upptagna med sina Shakespearepjäser...
/Elin
Jag fick inte heller sluta spela fotboll mitt i säsongen, eller handboll.. vad är det för dumheter?!
SvaraRaderaTvinga ungar att göra saker de upptäcker att de inte vill hålla på med..
Bättre att tvinga oss att göra NÅGOT, men inte fortsätta med hemskheter. Och att tvinga oss att diska när vi har bakat, så vi inser att påbörjade projekt får konsekvenser som man ibland måste ta :D.