
Problem nr 1:
Av någon anledning öppnades filerna med Nero istället med win-rar när jag skulle installera dem. Det var hemskt, hemskt förvirrande, men Weston kom fram till vari problemet låg och jag lyckades installera det nästan hela vägen.
Vi gick och åt middag och sen följde Weston med mig tillbaka till mitt rum för att göra klart installationen åt mig.
Problem nr 2:
Weston hade inte arbetat med Windows på fyra år, så han var inte alls bekant med Vista. Framförallt inte Vista på svenska och jag är väldigt, väldigt dålig på att översätta datatermer. Så när arrangemanget: "Han säger, jag gör" inte funkade eftersom jag inte hittade dit jag skulle så satte han sig vid datorn. Fast arrangemanget: "Han frågar, jag översätter" funkade inte heller jättebra, om än bättre.
Med lite god vilja gick det tillsist! Vi överlistade Vista!
...trodde vi...
Problem nr 3:
Ni vet hur datorer brukar vara snälla och ställa om skärmupplösningen själv när man vill spela gamla spel? Vista ville inte göra det, men, sa jag, det är inte så svårt för det vet jag hur man gör manuellt ändå.
Så jag tog över datorn och gick in på "Bildskärmsinställningar". Alltså...antal färger 256, 8 bitar, och upplösning 640 x 480.
Problem nr 4:
Vista går bara ner till 16 bitar och har en lägsta upplösning på 800 x 600.
Efter 45 minuters bråkande så erkände vi oss slagna. Det skulle inte bli något Starcraft på min dator ikväll. Fast skam den som ger sig! Andrea skulle inte vara med och spela och hon hade XP. Spelet hade, med stor framgång, installerats på ett tyskt Windows XP (av Weston) innan vi gick på middag så ett amerikanskt XP skulle inte vara några problem!
Innan vi kom så långt skulle Weston dock ta sig an ytterligare en utmaning: att installera det på den mandarinska versionen av XP. Det var inte frågan om att försöka översätta det till datatermer utan han och Maru försökte förklara för varandra på japanska vad de var ute efter och vad saker betydde.
Problem nr 5:
Halvvägs in i den inställningen (som gick mycket fortare än den på Vista) insåg vi att Westons dator och den tyska datorn inte kunde komma in i samma spel (spelnamn: Nishi, lösenord: Chiba, så orginella var vi (vårt campus ligger i Nishi-Chiba)) och med det dog all vår spellust. Det var bara för mycket jobb för alldeles för lite success.
Så vi spelade kort, drack öl och lekte "Jag har aldrig/Never have I ever/したことがない" fram till klockan 5 i morse.
/Elin
Stackars er. Jag skulle gärna velat vara med. Starcraft rocks! Måste träna innan 2an :D
SvaraRadera