20 april 2009

När inget kunde överraska längre

Ja, jag trodde faktiskt att överraskningarna i Japan var över nu. Så dum jag är!

Vi har hittat en ny sysselsättning: sitta och spela taiwanesiska kortspel (eller ja, för stunden i alla fall) på en dygnet-runt öppen restaurang med drinkbar (läsk, kaffe, te, jucie osv osv). Med "vi" menar jag: jag, Andrea, Tofu och Maru.

Obegränsat med kaffe och te gör att toalettbesöken blir ganska många också och andra eller tredje gången jag gick hade jag nynnat på "I wish I was a punkrocker" sen...hemskt länge i alla fall och jag tänkte att jag verkligen borde byta skiva. Så medan jag satt på toa och funderade på sånt där märkliga saker som man bara gör i ensamheten i ett toabås (som ifall det är mycket kvar av ceratet jag köpte i Asakusa, vad Datakunskap A-boken hette på gymnasiet nu igen eller om jag borde köpa fler pennor) så börjar jag nynna med i musiken som spelas där inne.

Det går en stund, jag tar lite papper och funderar roat på det där med spolljud som man kan få på japanska toaletter och plötsligt inser jag vad jag sjunger: "jag tror att ödet ville, att det skulle bli så här".

När man inser såna saker inne på en toalett i Japan så stannar hela världen upp en stund innan man måste skynda sig tokmycket för att springa ut och berätta för amerikanskan, tysken och taiwanesen att sången som spelas nu är svensk! och på svenska!

Känslan efteråt var ungefär samma som när jag inte vet om jag har pratat engelska eller japanska med folk eller på vilket språk de har svarat....och nu är jag mest bara fascinerad och trött. Mejas It's all about money och BWO:s Lay your love on me har jag hört på diverse platser, samma med Darin, ABBA och Ace of Base...men alla deras låtar är på engelska, det här var första gången jag hörde en svensk sång på svenska (fast alltid lika kul och lika patriotisk blir man varje gång).

/Elin

(och det var Lisa Nilssons Vad du ser är vad du får för er som inte kände igen raden)

2 kommentarer: